Aftonbladet – 26 juni 1844, sida 1

kom. Kniepholz berättade hvad som förefallit och lemnade honom 50 R:dr, med den försäkran att Riancourt icke kunnat förmås lemnat större summe. Sebastian förklarade sig ganska missnöjd med så litet, kallade sin husbonde och välgörare en gammal narr, samt lemnade misslynt huset, för att träffa nödiga anstalter. Mena Raymond och Ludvig hade å sin sida icke heller varit overksamma, Den förre hade köpt 100 biljetter, dem Ludvig utdelat åt studenter. Dessa to30 den hjertligaste del i den fördna kamratens lycka, och Ludvig trodde sig kunna räkna på bästa framgång. Raymond hände visserligen till Farinettis afund och bass hotelser i parken: så väl Ludvig som Constance hade taiat med honom derom; men han förklarade, att denna kabal lätt skulle undertryckas genom Ludvigs vänner. I sitt hjerta önskade han likväl att denne genom en bitter erfarenhet strax i början skulle bli tvungen att öfvergifva scenen. Han gjorde sålunda ingenting till förekommande af sådant, utan sökte blott lugna dem bägge. Så hade aftonen för representationen kommit. Huset var öfverfullt, och redan förrän operan började, märkte man en ovanlig rörelse bland publiken, såsom vanligt brukar vara, när flera partier linnas. Här och der hörde men talas om den nya sångaren. Känpner ni den der herr Ludvig, som debuterar i dag?, frågade en korpulent dame, hennes fnhöga coiffure hindrade den, som satt bakom Henne, att se det allraringaste; han skall sjunga Fvperligt, gudomligt.n Ber om ursäkt, svarade den tilltalade, en skomakarfru, som fått en fribiljett af Wistewasserg