Aftonbladet – 26 juni 1844, sida 1

MUSIKHATAREN) ETT NATTSTYCKE AF GUSTAF NICOLAN Riancourt genomvandrade flera gator, och kom slutligen till en trång återvändsgränd, längst fram i hvilken låg ett litet envåningshus. Öfver porten till huset satt en svart tafla, på hvilken stod att läsa: Gottlieb Leberecht Kniepholzs affårsbyrå och kommissions-kontor. Fönsterluckorna voro tillskrufvade, och huset tycktes obebodt. Riancourt drog på en klocksträng; porten öppnade sig utan buller och tillslöts strax efter hoaom. En stund stod han alldeles ensam i den mörka förstugan. Förgälves klappade han på kammardörren. Nå, Kniepholz,, ropade han slutligen otåligt; hvar är ni då i Hin Håles namn! Jag kommer,, svarade det uppifrån, och snart derpå hörde han någon, som under beständigt hostande smög utför vindstrappan. Ni ämnade väl hänga er deruppe, gamle syndare?, fortfor Riancourt. Dröj en liten stund med det; jag har något att tala vid er.n Är det ni, herr grefve,, gnällde en liten spöklik varelse, som, med puckel både fram och bak, blek, flintskallig och insvept i en smutsig nattrock, nu stod framför honom; phär är jag, hm! hm! Hvari kan jag vara till tjenst, hm! hm! Alltid paratin Han läste upp kammardörren och bad Riancourt stiga in, Huset låg på ett så mörkt ställe, och de kringliggande husen på gatan voro så höga, att Kniepholz måste bränna Jjus till och med ) Se Aftonbl. JM 155, 154, 155, 156, 157, 158, 140, 141 och 142,