Aftonbladet – 25 juni 1844, sida 3

ger öfver sitt brott, bedyrat att han och hans medbrottsliga, som enda:t ar vinnings!ystnad begått missgerningen, väl haft för afsigt att genom inbrott skaffa sig in i huset och stjäla, samt såmedelst åtkomma penningar eller persedlar, för att med sådane tillgångar roa sig å instundande marknader, men icke förut öfverenskommit att slå ibjel Nils Persson, utan endast att freda sig om de rönte något motstånd, hvarföre de ock, när Nils Persson reste sig i sängen, af fruk tan att blifva öwermannade, i öfverilning tilluelat honom slagen, dem de icke trott kunna taga så hårdt, att de kunde medföra Nils Perssons död, derom Anders Månssoa först under vandringen. till Aunelöfs marknad erhållit underrättelse; äfvensom Anders Månsson försäkrat, att ingen annan än han och de båda andra ynglingarne föröfvat missgerningen. Tilltalade Lars Jöasson, 45 år gammal, hade icke begått H. nattvard, men varit välfrejdad. Han har inför häradsrätten berättat, att han, som är son af arbetskar!lea Jöns Jonasson i Kattslösa och dennes numera aflidna hustru, sedan han uppnått 44 är, förskaffat sig uppehälle genom tiggande, hvarmed ban fortfarit intilldess han härföre hösten 4842 blifvit i Malmö tagen i förvar, samt hemorslad till fadren, hvarefter Lars Jönsson någon tid fått i Kaulösa sockenskola njuta undervisniog, hvilken likväl snart afbrutits, då fadren fastlagstiden sistl. år icke längre tillåtit. sonen att vistas hemma, hvarföre ban ånyo börjat sitt kringstrykande lefnadssätt. I afseende på åtalade brottet har Lars Jönsson i allo vitsordat Anders Månssons berättelse, utom det att Lars Jönsson, som båda vid besöken i Aspegrenska huset väl förmärkt Anders Månsson hemligt samtala, vid första tillfället med Lorentz och vid det sednare jemväl med Johannes Aspegren, dock icke iakttagit att Anders Mäåuasson af någon fått emottaga råd i afseende på missgerniogens föröfvande, eller efter densammas begäende hört Anders Månsson omtala annat, än att yoglingarne varit i Bjellerup och stulit; tilläggande Lars Jörsson, att han icke förr än efter häktandet afvetat Nils Perssons död, samt att hans beho! och dess tillfredsställandesamt Anders Månssons lockande beskrifning om den aflidnes förmögenhet, varit enda anledningen till hars deltagande i brottet. Lars Jönsson, som ej visat ringaste blödighet eller änger öfver våldsgerningen, har under afgifvande af sin berättelse röjt en mognad i förstånd och begrepp, som vida ö:verträffat hvad af hans ålder kunnat väntas. Tilltalade Jöns Samuelsson, 20 är gammal, egde icke den ringaste kristendomskunskap, ej en gång förmågan att läsa ett ord i bok. Han har uppgifvit, att bar, som ännu icke fält tillstånd att begå H. H. nattvard, är son af inhysesmannen Samuel Svensson i Wantinge och dennes för flera år tillbaka aflidna hustru; att Jöns Samuelsson sedan 8 års ålder ej vistats hemma, utan sommartiden vaktat kreatur, samt om vintern genom tiggande förskaffat sig födan; äfvensoin ban de sednare ären och iotill den 24 April 4242 haft stadig årstjenst, men derefteri orten idkat handel med arbeten, förfärdigade af arrestanter å Landskrona fästning. Och har Jöns Samuelsson beträffande ätalade Drottet utan tecken till ånger afgiivit bekännelse, alldeles örverensstämmande med Anders Månssons, endast med den skiljaktighet, att Jöns Samuelsson icke velat vidgå att han, som vid Nils Perssons våldförande begagnat bäcksulan som tillbygge, tilldelat Nils Persson första slaget, utan hade alla tre på en gång öfverfallit honom och sedan fortsatt våldet såsom förut är uppgifvet. Tilltalade Lorentz Aspegren, son af förre stadsvaktkarlen Jöns Aspegren och dess hustru, tilltalade Märta 1 Å 2 Larsdotter, var född 4843 och känd :ör ett våldsamt lynne samt otygladt lefverne, och skall varit flera gån, ger för svärare brott tilltalad, ehuru ej sakfälld. I afseende å pu åtalade, dråp och rån har Lorentz Åspegren inför häradsrätten erkänt, att sedan Anders Måosson, Lars Jönsson och Jöns Samuelsson natten Lill d. 42 Juli sistl. år besökt Lorentz i bans bus, och ör honom oratalat sin afsigt att stjäla hos Nils Persjon, hade Lorentz tillstyrkt verkställigheten häraf, samt illika yttrat, att om Nils Persson vaknade eler gjorde notstånd, skulle de slå honom och sedan springa; och tt gossarne derefter eflägsvat sig, men lägre fråm not morgonen återkommit, samt då uppgifvit att de slagit Nils Persson och från honom stulit en del medörde persedlar, af hvilka de delat med sig till Lorentz ich hans broder Johannes. Tilltalade Johannes Aspegren, broder til! förbemälte Loreatz Aspegren, är född 4824, och har lika med rodren varit tilltalad eburu ej sakfälld för svårare örbrytelser. Han har nekat till annan kännedom om frågavarande brott, än att, sedan Anders Möinsson, öns Samuelson och Lars Jönsson tidigt på morgonen I. 42 Juli ankommit till det hus, Johannes och bans ror bebott hade de trenne förre omtalat att de beätt stöld från Nils Persson samt dragit denne ned rån hans säng och betäckt honom med halm och ängkläder ;. äfvensom Johannes Aspegren medgifvit sig afra bekommit en del af det rånade godset, deraf, nligt åklagarens anmälan, vid undersökning i Asperenska huset återfunnits en näsduk och ett kläde. De anklagades bekännelser hafva vunnit styrka så äl af viltnens berättelser som Öfrige i målet förekome omständigheter. n Tilltalade Anders Månssons föräldrar, hvilka blifvit !! Il rätten iokallade, hafva under djup sinnesrörelse !Y ;rmält, att sonen i uppvextåren ej visat böjelse till)! anarter, och att de sökt, så vidt de förmått, att gifva s! onom en kristlig uppfostran. Först då han hunnit jS! ågot öfver fjortonde året och ofta varit ute blandY ndra barn, hade de funnit honom olydig och fallen r att ljuga, hvarföre han blifvit af fadren stundom d Ilvarligen agad och af modren på det bevekligaste ä! arnad och förmanad, hvarefter de, då gossen nyss jo lt femton år, fått erfara att han begått tjufoad, D erföre han blifvit häktad och straffad. Sedan han ja ommit i tjenst på Bj.llerup, var ban en gång på ett eli kort besök hos föräldrarae och återvände, som m an sade, i tjensten, hvaremot modren af andra fick a öra att han förfogat sig till de beryktade Aspegredi arne, hvaraf hon befarade de förskräckligaste följ-)er, men träffade sedan ej gossen, förrän mycket bitda om morgonen d. 49 Juli, då han inkom och haigt ömsade skjorta, hvarvid fadren ej var hemma, ch då han sade att han skulle gå till Ramlösa, hvarI rån han, oaktadt modrens bevekliga böner, ej ville Lt stå, utan skyndade bort och medtog dena ömsade u oo om 3 hada aAaRkRlaAdaous —tu —-— —-— —— — — er -om mn MM HH st a FE I