Aftonbladet – 25 juni 1844, sida 2

berg, dit ;den begaf sig från Haga Midsommarsaftonen. Enkedrottningen utflyttade dit sistlidne Lördag. — 1 Lördags var en större exercis på Lsdugårdsgärdet, af de der förlagda trupper och gardesregementerna. Konungen och Kronprinsen voro der närvarande, och trupperna defilerade för Hans Majestät. — Stockholmsboarnes vanliga lustfärder under midsommarhögtiden hafva i år varit ännu nästan mera talrika än vanligt, emedan två helgdagar följt på hvarandra, och dessutom gynnade af den berrligaste väderlek. Också hafva ångfartygen gjort utomordentligt goda recetter. Likväl hafva icke heller promenerande åt andra håll saknats, och serdeles har den sköna Hagaparken varit besökt, sedan den Kungliga familjen nu utflyttat till Haga lustslott. Också bar det ymniga föregående regnet gjort, att den Svenska naturen troligen aldrig haft en skönare midsommar, än detta år, eller ängarnes gröna matta någonsin varit mera yfvig och blomsterväfd. — I går likasom föresående år på midsommardagen, har enkefru Stark ivbjudit hos sig och förplägat, ett stort antal af barnhus-barnon å härvarande stora Barnhuset: nästan alla de större barnen, såväl gossar som fliekor, fingo derigenom under glädje och munterhet fira dagens högtid. — I Lördags inkom till konditor Winter en man, som sedan ban begärt en kopp kaffe, kort derpå, och innan denne hunnit förtäras, föll ned på golivet såsom liflös. Fältskär och läkare efterskickades, ädern öppnades 0. s. v., men mannen dog inom en kort stund. Detta hastiga dödsfall väckte misstanka om intaget gift, men vid sedan bållen obduktion har dödsorsaken befunnits vara ett slaganfall. Mannen hette Kull och lärer varit handelsbetjent. RE rR— — Ett rysligt mord har den 47 dennes skett i Carlskrona. Den der utkommande tidningen Najaden meddelar derom följande berättelse: Till vaktbafvande officeren i högvakten, underlöjtnanten vid Fiottans sjöartilleri-rezemente, Eduard Rahm, inkom vid middagstiden i officersrummet en sjöartillerist, JM 47, Järdin vid 7:de kompagniet, och begärde permission att utså i staden, hvilket löjtnant Rahri nekat, bland annat derföre att karlen varit rusig. Jårdin utgick, men öppnade genast sakta dörren, mot hvilken löjtnant Rahm, utan att varsebliiva något, satt vänd med ryggen, i lutande ställning framför skrifbordet. Järdin hade fattat ett skarpladdadt gevär, sigtade, tryckte af och — träffade. Kulan gick in vid högra skuldran å R. och ut genom hufvudet och dödade ögonblickligen! Åter en ryslig följd af det olycksaliga Bränvinet, som hålles folket tillhanda snart sagdt i hvarje gathörn. Rahm, endast 23 år gammal, var en af dessa mildu, älskliga karakterer, som lugnt och anspåkslöst vandra sin väg fram, utan att pråla med det sanna, inre värde, man hos dem upptäcker, men som just derföre, hvar de framgå, i hvarje mötande förvärfva en vän. Med allt det nit, allt det allvar, förhållanderne medgifva för krigaren i fredstid, omfattade han och egnade sig åt det yrke, han en gång valt, och var som ung militär lika aktad och lofordad, som älskad som menniska. Många voro hans vänner, ty de voro alla, som kände honom; många tårar gjutas vid hans graf; bittra äro saknadens; icke minst bittra de deltagandets, som fällas för en tröstlös, under så många lifvets skiften hårdt pröfvad, nyss i enkedoket höljd moder, som före bonom förlorat flere af sina älsklingar, deribland en, en hoppfull yngling, äfven genvum olyckshände!se., 8 Ifrån Arvika har till Red. blifvit insänd en opinionsyttring i representationsfrågan af handlande och handtverksmä tare derstädes, hvilka yttra, att de icke kunna underlåta att tillkännagifva sin varma och innerliga önskan, att det hvilande förslaget måtte vid nästa riksmöte af alla fyra nksstånden, såsom -Grundlag, blifva antaget. Den