Aftonbladet – 22 juni 1844, sida 2

fortfor Ludvig; hans hustru känner mitt och Raymonds vänskapsförhållande; ni vet, bästa Constance, på hvad sätt det lyckades Raymond att vinna fru Farinetti för oss. Det är lätt förklarligt, svarade Constance; Fariretti fruktar ait ni skall skada honom som sångare, och derföre är hans hustru iter kall emot mig. När vi träda upp, måste vi göra allt hvad i vår förmåga står, för att med ett slag krossa dessa falska menniskor. Hvarföre så sträpg?, frågade Ludvig. Är ni först medlem af operan som jag, så skall ni bli öfvertygad derom, att sjelfförsvarets pligt inträder... Men hvarföre uppslukar ni papperet här ordentligt med edra blickar? Jag öfvertygar mig, goda Constance, alt ni bar hemligheter för den er uteslutsnde tillgifna vännen Ock om så vore, blefve det rätt alt sätta mig i förlägenbet?n Jag bedra;er mig sålunda icke! Erkänn, att det är ett bief till grefven.n Ludvig gick närmare och lade handen på pappershögen. Constance sökte bindra honom; Ppapperet föll på golfvet och brefvet låg öppet på bordet. En flyktig blick visade ynglingen öfverskriften Dyre Risneouril — O Gud, Constance, sade han ru bedröfvad; jag ser, att mina förhoppningar äro tillintetgjorda. Ni bär er oskickligt åt, min herre! sade hon, förtretad öfver att hafva blifvit ertappad. Förlåt, svarade Ludvig; jag har ingen rätt att tränga mig in i edra hemligheter. Likväl, Constance, hvarföre väckte ni hoppet hos mig? Hvarföre slog ni ej ner edra ögon, när ni gick förbi mitt fönster? MHvarföre sade ni mig icke straxt, att — ert bjerta var bortiofvadt? — Hvarföre veggade ni mig i den ljufvaste dröm, när ni bade för afsigt att väcka mig till den olyckligaste verklighet? Läs, läsl stammade nu Constance, som än