MUSIKHATAREN) ETT NATTSTYCKE AF GUSTAF NICOLAL V. Ludvig hade till sin debut valt Achilles u Glucks Iphigenie i Auliden, och Constance öfvei jagit Iphigenias parti. Bägse inöfvade sedan ni sra dagar sina i operan förekommande duette När han morgonen efter infann sig hos Constanc väckte denna snart hans oro. Men hon var s huld och vänlig emot honom, så okonstlad, a det hos honom uppvaknade tviflet försvann. Än nu hade han icke gjort någon egentlig kärleksföi klaring; han ville bedja om genkärlek först d när han blifvit anställd som sångare och komm i stånd att äfven begära hennes band. Likvält jade han om Riancourt. Nu blef hon allvarsan sOm ni är min vän, sade hon, så haf förtroend till mig och undvik all häftighet. Riancourt ä mycket häftig, och jag skulle icke vilja, att tv män dem jag högaktar, kunde glömma sig för mi skull. Ludvig var ovanligt vek och redan i be grepp att begära ett afgörande utslag öfver si lifs väl eller ve. Men Constance blef i en ha åter munter och glad, så att ingenting mer kund sägas ur den tonen. De började första duette Medan de sjöngo inträdde Riancourt. Så höfl han var, märkte de likväl, att han pålagt s tvång. Han insåg nu alltför väl, hvilken förd Ludvig hade framför honom i sin musikaliska t lent. Äfven på andra sidan insåg Ludvig, att de förnäma nonchalence och den förtrolighet, hvarti Rianeourt ansåg sig berättigad, gålvo den sedna ett visst företräde framför honor. Constance b tedde sig mästerligt. Bägge två anså,o sig för de lycklige; likväl fruktade bägge rivalen. Ludvi insåg tydligt, att Riancourt i län; den skulle blify honom odräglig. Han tog afsked; Pisneourt stad nade qvar. Ö 3 Aftonbl. M 133, 134, 135, 156, 157, 1358, 44