kände hon sig äfven fjettrad af Risncourt, hyilken bemötte henne med den fina verldsmannens djerfhet samt öfverhopade henne med rika skänker. Begge voro vackra; men på Ludvigs sida befann sig öfvervigten i själsegenskaper. Constance hade en svår strid att bestå. : Hvarföre kan man icke gifta sig med två imän?, suckade hon ur djupet af sitt bjerta. Ja,, sade hon slutligen för att trösta sig; jag vill behålla bägge som älskare, så länge jag kan! Med sådana tänkesätt skref hon genast till Riancourt, berättade honom: angående Raymond och Ludvig allt, som Kände tjena att lugna honom, och var nu ganska nöjd med sig sjeif. (Forts. följer.) NERE — En fransk tidning berättar följande ansekdot om den utnärkte bankiren Lafitte, som i förra månaden afled i Paris: Lafitte ankom vid 20. års ålder till. Paris och vände sig, sedan han förgäfves sökt plats på flera ställen, äfven till den rike bankiren Perregeaux. Denne svarade på hans förfrågan, att iogen plats på hans kontor för närvarande vore ledig, men att han skulle underrätta Lafitte, i händelse han komme i tillfälle att använda honom. Då Lafitte gick, upptog han en knappnål, som låg på golfvet i clt yttre rum. Perregaux såg detta, hvilket ingaf honom en så god tanke om den nyss afvisades sparsamhet och omtänksamhet, att han återkallade honom och gaf borom en plats på sitt Iontor, från hvilken hin med tiden uppsteg till sin printipals kompagnon — NYKTERHETEN I IRLAND. IIiu het verkningar äro, som nykterhetsaposte! thew frambragt i Irland, synes d s lioner kanvor bränvin förbrukades i dotta laod år 1838, uppgick förbrukningen af sa::ma vara år 420Å till blott 41 — 42 millioner kannor, Till en del torde detta förhållande likväl få tillskrifvas andra orsaker, de amil