stance; han omnämnde, huru hon efterfrågat om han var rik, — förgäfves! — Hennes far eger ingen förmögenhet, svarade ynglingen; det är naturligt, att hon vill dra försorg för honom. Har jag först blifvit antagen; så hoppas jag med tilea få ett godt enzagement; grefven gilter sig likväl icke med henne; i öfrigt sätter jag förtroende till hennes sedlighet och det, som hon sagt mig till förklaring öfver hennes förhållande till Riancourt. Ni ser allting i svart, bäste herr Raymond! Sainnt är, att nu förestår mig mången hjertesorg; jag skall i Dolorosos hus sammanträffa med den högmodiga narren; — ack; jag skall äfven röna hvad det vill säga att vara svartsjuk; — men, just derföre raskt till målet. Men hon älskar ju Riancourt! Nej, nej, det skulle hon ha sagt mig. Hon kansze vill blott pröfva oss bägge Hon skali snart se, hvilken som mer förtjenar benaes käriek, ban eller jag, Faderns kär!ek och förtroende har jag redan förvärlvat mig, och jag vet, att han icke rätt kan med grefven. Han yttrade just det, när Rianeourt gick till trädsården., Nå, så må du då, tänkte Raymond, påt alla vingar gå en bedröflig och alltför sen erfarentill möte. Ånvgern skall följa efter.n Imedlertid låg Constance på sin soffaj fördjupad t betraktelser, Sjelf visste hon icke, hur ho: skulle göra med sitt hjerta, iy hvarken Rianesurt eller Ludvig ville bon släppa. Antingen ä hon beggedera eller insendera. Hvilken gå icke qrinnohjertat! — Hon hade händelsevis lärt känna Ludvig, och dena blygsamma lingen hade blifvit henne så dyrbar, att hon sjelf sökt ingzgilva honom mod att närma sig till benne, Likväl!