Aftonbladet – 21 juni 1844, sida 2

Hur tycker ni om Ludvig? Han är en snillrik och behaglig ung man.n Han älskar er., Hans vänskap är mig en heder., Af kärlek för er beträder han scenen.n Måhända ocäså af kärlek för konsten.x Hvad har han att hoppas? Ni gör mig förlägen; — jag känner ännu herr Ludvig så litet. Jag vet icke en gång, hvilka hans föräldrar Voro.n Goda, redliga menniskor., Derom hyser jag intet tvifvel. Men hur kommer det sig, att ni tar så liflig del i hans öde? Jag är hans vän., Två vänner af så olika ... Säg ut, af så olika ålder vill ni säga? Ja, sådant ser man sällan. Han är dessutom födå bär. Ni kommer frin ett annat land.n Jag har lärt känna honom och fattat tillgifvenhet för honom.n Besynnerligt! På så kort tid? De gingo framåt; ingendera yttrade någonting. Raymond var lika litet nöjd med Constancss svar som hon var med bans. Sanningen måste jag ha fram, tänkte Constance, kosta hvad det vill. Min stackars vän har sålunda ingenting att hoppas, började Raymond åter samtalet. ,Jag värderar honom mycket. Och grefve Riancourt? Aha, herr Ludvig har sqvallrat ur skolan. Nå?n ,Han är min och min fars vän, likasom ni, likasora Ludvig Men, min b Det är han r Ck Han är dyrbar för t bjorta; var öppenhjertig mot d a vill er I che Ni plågar Stackars La adelsman!, ,Skulle ni kunna tadla mig, om ja, cm fattig dvigl Da är ingen grefve, ingen