Aftonbladet – 21 juni 1844, sida 2

flicka, lyssnade till en förnäm cch derjemte rik mans anbud? Ack, blott ni icke bedrager erl, Riancourt har inga dåliga afsigter. Jag vill hoppas det. Ännu en fråga: Om Riancourt och Ludvig vore af lika stånd och egde lika förmögenhet, hvilken af dem begge skulle ni föredraga?n Constance betänkte sig några ögonblick; derpå svarade hon skalkaktigt: Ingendera. Upprigtigt sagdt, jag tänker ännu icke på giftermål. Jag älskar friheten! : Men om ni skulle besluta er att träda i äktenskap; månne det icke finnes något medel, genom hvilket Ludvig kunde erhålla företrädet?p Jo, fortsatte Constance, ehuru dröjande;s det mystiska dunkel, som. böljer hans förhållanden; mäste försvinna. Med en hastig rörelse vände sig Raymond plöts: ligt till sin följeslagarinna och frågade: pHvad vill ni veta? Nå ja, tillade hon; sm man vill vara förnuftig, är det alltid en pligt att göra sig unders rättad. om den persons e3 ;endom och slägt, som blir en föreslagen till man. Så proftla tänkte Raymond; det var ett argt felskott! -— Ludvig är fattig, sade han derpå högt och fixerade Constance. Ja, ser ni, herr Raymond,, svarade hon leende; och Riancourt är rik. Misskänn mig icke. Jag håller rätt mycke: af herr Ludvig; men biott fromtiden kon bestämma vårt öde. För d vandrade Raymond br red vid Constance Likväl kändo han, att ban ieke kunde bli ond på flickan, ty hon åtminston ve talade uppristigt med honom. Da satte sig ned i en löfsal. Det står i din magt ait göra ban s lycke, tänkte Raymond; men är det också em lycka? Jag måste observera hänne ängu IE Ni har blivit a r. pHuru kan ni oo 2 Constane: a, via jag vid? de