Aftonbladet – 20 juni 1844, sida 3

Ett tvetydigt heröm, båseradt på vår sinnlighet Hon lyfter oss upp tillgudomen! fort:or Con stace. Beklagansvärd den, åt hvilken Gud först må ste bygga en sådan bro! Dertill behöfver ja ingen musik. Nej, musiken är tvärtom ingentin annat än en förfinad retelse för nerverna, för öra alldeles detsamma, som en förening af doter fö näsan. . Riktigt, sade Doloroso, och detsamma son en pastej för vommen. Ypperligt! Nu ser jag at vi skämtar. Men kapeilmästaren talade annorlunda än har tänkte. Förmådde han också icke erkänna, de Raymond hade rätt, så könde han dock med djur smärta, att sanningen kunde ligga midtemeliar. Jagn, återtog Ludvig, tänker likväl att med min komposition åstadkomma något bättre, än en retelse för nerverpa.n ij Bästa Ludvig,, sade Raymond, är ni då i stånd att uttrycka begrepp gerom musiken? — Så linge ni det icke förmår, skall ri ej kunna öfverlyga mig, alt det skönaste musikstycke sysselsätter sig med annat än sinnena. Ja, icke en sång känslor, — om man undantar smärta och glädje — kunna med bestämdhet uttryckas genom musiken. Likväl är jag öfvertygad, anmärkte kanellmästaren, att ett musikspråk låter tänka sig, lUuka väl som det finas elt blomsterspråt.n Ni misstar er,, svarade Raymond, i blomsterspråket är ett visst begrepp fåst vid hvarje blomma och vid hvarje sammanställning affolika blomnor; tonerna eller ackorderna kan ni ej sammanbinda med något bestämdt begrepp. I samma ögonblick ni skulle vilja begynna tala, blefve språket icke längre harmoni, utan disharmoni, ni må tänka er toner eller ackorder såsom bokstäfver. ord eller satser.y i På detta sätt är naturligtvis ett musikaliskt språk otänkbart,, sade Ludvig, men att men ge