Aftonbladet – 20 juni 1844, sida 3

pe VV — få svärma inom hvilket område som he!dst ?, rå gade Doloroso. Så är det, tillade Ludvig, och om ni tadla ämnet för min opera, efter det är klassiskt, si torde ni kanske till-slut--vilja upprepa den be kanta åsigten, att operan öfver hufvud är et nunsinny. Åh nej, svarade Raymond. xUperan är er äkta konstprodukt af den romantiska perioden Hon kan lika litet förklaras för ett unsinn, som den romantiska tiden öfver hufvud, ehuru denn: säkerligen skall gifva rum för en ny verldsperiod Huruvida operan icke är öfverflödig, det vill jag likväl lemna derhän.n 0 bimmellv utropade nu Ludvig, allvarsamt förtretad; operan öfverflödig! Säg då heldre, att hela musiken är öfverflödig, hon, bimmelens skönaste skänkl) J2, till och med det, min vän,, svarade Raymond. Jag är benögen alt påstå detta, och ingenting skulle vara så lätt att bevisa, som riktigheten af detta påstående. Constance och Ludvig utbrusto i ett högljuddt skratt. Nu vet jag hbur jag egentligen skall kalla er,, sade Constance; ni är inusikens lede fiendel, I visst bänseende kunde man kalla all konst ölfverflödigs, fortfor Ludvig, men hvarföre påstår bi det just om musiken ?, Doloroso afvaktade med spänd väntan Raymonds Svar. Musiken ensam är öfverflödig,, svarade Raymond; skaldens konst lifvar och höjer anden, hon öfverför till kommande tider kännedomen a! örflutnas kulturtillstånd; bildbuggarekonsten och målningskonsten skänka efterverlden en stundlig iskådning af det förflutna och gagna genom afpildningen af vetenskapliga föremå!; byggnadskonsten gifver menniskan tak öfver hufvudet; hvad sör musiken? — Hon förskönar. lifvet! inföll Constance.