Aftonbladet – 19 juni 1844, sida 3

Mozart förvånad frågade, hvarföre ban så betraktade honom. Den andre gaf ett undvikande svar, men uppgaf icke heller denna gång sin herres namn, utan aflägsnade sig åter. — Straxt efteråt fick Mozart i uppdrag, att till Kejsar Leopolds kröning i Prag komponera operan la elemenza di Tito, och han beslöt resa dit jemte sin fru. När bägge stego i vagnen, kände fru Mczart plötsligen, alt någon ryckte henne i kläidningen. Hon såg sig om och varseblef en lång man med olycksbådande ansigte och kläad i grått. Hur går det med Requiem?, frågade han. Nu blir äfven Mozart honom varse. Dep främmande stirrar på honom likasom förra gången. Jag måste nu resa till Prag, svarar Mozart, pmen, så snart jag kommer tillbaka, blir afslutandet af Requiem det första, jag företager mig. — Lycklig resai ropar nu mannen med ett hånlöje; kom svart igen, — Vid sin antomst till Prag började Mozart bli sjuk:i8 och medicinera. När han kommit tillbaka i Wien, försökte ban fullända själamesssn. Hans krafter aftogzo imellertid alit mer, och med tårar i ögonen sade han en dag till sin hustru: Jag har icke många dagar qvar; säkerligen har jag fått förgift, det är en tanke, från hvilken Jag aldrig kan stöja mig. Jog sätter detta Requiem för mig sjelil, — Annu på sin dödsdag lät han bäre det ofullbordade partituret till sig i sängen. Med tårade ögen liste han igenom det; han såg se ej lå stan, hörde de sorgetoner, han sjell distat. — Samma nati dog ban. Det var de B:le December 4794. -— pMen, bu:? står det till cd er, bäste vän?, slutade Raymond och betraktede Doloroso med deltagande. Berättelsen om Mozarts död kan väl icke annat: