de der alltså borde af ombudet godtgöras, derest ban utan föregången anmälaå och erhållen tillåtelse till högre domstol fullföljer rättegången. Sakförarens underlåtenbet att hos autoritåen göra hemställan om målets fortsättning, eller hans försummelse, derest en sådan blifvit gjord, att hos högre domstolen förete förordnandet att öfverklaga den lägre domstolens beslut, kan efter författningens mening ingalunda upphäfva hans behörighet att kronans talan vidare iakttaga, äfven om det första förordnandet inskränkt hans ombudsmanna-befattning till första instancen, så snart denna person i och för sin innehafvande tjenst är qvalificerad ombudsman för kronan, med förbindelse att i alla rättegångar, som tillhöra området för hans verkningskrets, kronans rätt vårda och iakttaga, emedan kronan är en persona moralis, hvars rättigheter böra försvaras och bevakas af de organer, samhällsinrättningen dertill konstituerat, och hvilka organer utgöras af de under statens högste ombudsman ställde advokatfiskaler, de der äro pligtige vid alla tillfällen utan påminnelse, uppmaning eller serskildt uppdrag vårda och befordra statens rätt. Om man nu också ville antaga, hvad H. R. och R. R. oriktigt uppgifvit och förut:att, att nemligen Just. Canc:s-Emb. uppdragit åt mig, att endast vid Kämnersrätten kronans talan i förevarande mål utföra, hvilket dock är en alldeles falsk uttydning af ordställningen i nyssbemälde embetes skrifvelse i ämnet, de der utan inskränkning till viss domstol öfverlemna åt mig, såsom Krigskollegii advokatfiskal, eller åt advokatfiskalsembetet derstädes utförandet och bevakningen i laga ordning af kronans talan i det hos Kämnersrätten anhängiga mål, som först af löjtnant Zethreus och sedermera af Gustaf Meijer och Maria Margaretha Meijer emot kronan dit blifvit instämdt, torde man svårligen kunna finna i ofta nämnde 4897 års N. Kung. något förbud för mig att å embetets vägnar, justitiekanslersembetet ovetande, från Kämnersrätten till Rådbusrätten fullölja målet eller att jag, i följd af samma nådiga författning, icke vore behörig att å kronans vägnar, utan autorisation, köra och svara, enär den för min embetsbefattning gällande N. instr. af d. 10 Maj 1695 och 6 och 444 88 i Krigskollegii af Konungen i N. antagna arbetsordning af den 7 Augusti 4807 ålägga advokatfiskalen vid ansvar befordra, fullfölja och utföra kronans rätt och talan i alla ärender, som tillhöra eller eljest kommit ill advokatfiskalsembetets handläggning, hvartill jag i förevarande rättegång så mycket heldre ansett mig förpligtad; som motpartens anspråk på besittning afifrågavarande egendom åro grundade på ett med Krigskollegium vid köpslutet öfverenskommet vilkor, och jemväl af den anledning, att den inrättning, hvarföre egendomen nu begagnas. är för armeens behof och tjenstbarhet afsedd, bvarförutan jag å embetets vägnar, utan att vederparten eller domaren deremot gjorde någon anmärkning, sedan Krigskollegium genom K. R:s laga kraftvunne utslag af den 929 Januari 4834 blef befriadt från svaromål i saken, icke dess mindre uvder loppet af flera år, utan erbäållet förordnande eller uppdrag fört kronans talan i målet, dels hos Rådhusrätten, dels hos Hofrätten och jemväl, efter det den sednare rättegången började, hos K. R., hvadan jag, utan att anse mig vara bunden af serskildt uppdrag, rätteligen ansett och anser mig skyldig ömbudsmannabefattningen för kronan i målet, tills det blifvit sluteligen afgjordt, bestrida. os Om pu öfverståthållareembetet direkte åt advokatfiskalsembetet öfverlemnat stämningarne, och jag förklarat mig behörig å kronans vägnar i svaromål ingå och kronans talan utföre, månne kämnersrätten eller vederparten kunnat sätta i fråga denna min bebörighet? Jag tror det ieke; — jag tror icke eller, att jfverdomaren kunnat lagligen jäfva min behörighet, ifall underdomaren tilitrott sig underkänna den. Jag anser mig till och med icke hafva behöft hos kämnersrätten förete justitiekanslersembetets förordnanden. Såsom krigskollegii advokatfiskal var jag, enligt min instruktion, berättigad och förpligtad att vid K. R. uppträda såsom svarande part i målet, utan. att behöfva begära förordnande af krigskollegium eller justitiekanslersembetet. Om man antager det möjliga fall, att högstbemäldte embete skulle hafva förklarat, det kämnersrättens. dom icke borde å kronans vägnar öfverklagas, enligt den åsigt justitiekanslersembetet kunde af saken hafva fattat, skulle mig väl lagligen hafva kunnat blifva förment, att på eget äfventyr å embetets vägnar fullfölja det emot kämnersrättens dom wnmälta vadet? Denna fråga måste med nekande be;Varas, så framt man icke vill upphäfva och anse de ör krigskollegium och dess advokatfiskal utfärdade intruktioner i och för denna sak undanröjda. Kunna lessa satser icke bestridas eller vederläggas, hvad jag vågar tro och föreställa mig, emedan i annat fall advokatfiskalsembetets bestämmelse och verkningskrets måste förfelas och betydligen iaskränkas, måste också grunderna för R. R:s och K. R:s domslut förfalla, och de falska, på förvillelse stödda premisserna ramla. Det vore visserligen för vederparterne en oskälig, obeäknelig och aldrig anad eller förväntad vinst, som ien oväntade, för dem alltför lyckliga och gynnsamma utgång af saken hos öfverdomaren dem beredt, itan all egen förtjenst, emedan de icke förstått att öra desertionspåståendet, sådant det af rådhusrätten lifvit uppfattadt och bedömdt, gällande, efter som le då icke kände tillvaron af den författning tom fått srundlägga domsluten; men den högre upplysning, karpsionighet och urskiljning, som är oskiljaktig högta domaremaktens pröfning, torde dock blifva en äcke!se för dem att inse, det lagen och rättvisan äro 0g mäktiga att skydda kronan från äfventyret, att ir en lumpen formalite, den der af missförstådda berepp om en förlattnings mening och ändamål är voren föranledd, blifva depossiderad från en betydlig gendom, den der kostat krocan mångdubbelt den Imma, för hvilken den för omkring 90 år sedan lifvit inköpt, och hvarigenom en för staten välgörande, ytlig och oumbärlig inrättning skölle blifva rubbad, ter det Möijerska slågtet i mer än 20 år förgäfves ämpat av komma i besittning ar denna egendom, i en orimliga föreställning, alt kronan skulle hafva öpt och päkostat. densamme,. för att i all framtid kta säljarens afgomlingar, utan uppfyllande å deras da af de af kronan förbehållne vilkor. På de skäl jag dels i Hofrätten och dels i denna eduktion underdånigst andfagit, yrkar och avhåller ig å embetets vägnar, i underdånighet, att H. R:s ch R. R:s domslut måtte upphäfvas, och att-E. K. 1 i nåder tä kas åtorfärvisa malet till R. R.. för att