tagit sig just i derna sak, och till styrka derfö: finner ban många skäl, som läsaren icke bör för bise. Så ponerar han att om han nu talat å em: betets vägnar, så skulle domstolarne ej vägra honom fullfölja saken utan särskild fullmakt, hvil: ket ock är mycket sannolikt. Afven finner har Inu efteråt, att krigskollegiura verkligen på sät och vis hade skäl att tala i saken, bvilket har Jnaturligtvis icke funnit på den tiden, då han yr kade och fick beslut på, att kollegium alldele icke borde tala i saken. Svårligeo, menar har vidare, kan man i 4827 års N. kung. finna mnigot förbud för mig (Hr A. F. Lindberg) att frår I kämnersrätt till rådhusrätt fullfölja målet; och del lär man väl svårligen fisna. Han hoppas ock att agen och rättvisan äro nog mäktiga att skydde kronan från äfventyret att för en lumpen formaI lite blifva depossiderad från en betydlig egendom, Joch att en välgörande, nyttig och oumbärlig inIrättning icke skall blifva rubbad efter det Meijerska slägten i mer än 40 år förgäfves kämpat at! lIkomma i besittning af denna egendomn; och sanInoiikt skall högsta domstolen hafva respekt för I denna varma rättskänsla, som icke ser umpna formaliteter, då han har framför sig en fende, den der i 40 år kämpat med motgång och ändock är nog förmäten att stå på sig, ja att i sjelfva hufvudsaken besegra en advokatfiskal, med både justitiekanslersembetet och krigskollegium bakom sig. Detta och mycket annat önskade vi att läsaren måtte lägga märke till, emedan det utvisar, att Hr A. F. varit i god tro, och sjelf en auktoritet samt således ursäktlig, då han icke ens, enligt föreskriften i 4827 års bref, underrättat justitiekanslersembetet att han i hufvudsaken tappat. Men alt det der är utförligare framstäldt af Hr A. EF. sjelf, som skrifver så här: i S. A. K.! E. K. M:s och R:s Svea hofrätt har genom närlagde dom den 43 sistlidne Juni förklarat mig å embetets vägnar icke hafva varit behörig bos rådhusrätten här i Stockholm fullfölja E. K. M:s och kronans talan uti en af framl. Öfv.-Dir. Gerhard Meijers descendenter till Stockholms norra förstads vestra kämnersrätt instämd sak, om förment rättighet att bebo och disponera den kronan tillhörige, till gymnastiskt central-institut inrättade, å Norrmalm belägne egendom, Styckgjutaregården kallad, hvilket domslut, på H. R:s härvid fogade protokoll för den 435:de i samma månad utvisar, jag erhållit tillåtelse att i revisionsväg å kronans vägnar underställa E. K. M:s n. pröfoing, hvarföre jag utbeder mig å embetets vägnar emot detsamma fä framställa underdåniga anmärkningar, hvartill jemväl justitiekanslersembetets uti bifogad skrifvelse af den 26 i sistlidne månad, särskil: meddelat mig uppdrag. Ett förvilladt begrepp om rätta meningen, betydelsen af och syftemålet med K. Kung. den 46:de Mej 4827 har påtagligen föranledt rådhusr:s och hofr:s i förevarande fråga meddeldte hufvudsakliga beslut. Dessa domstolar hafva äntagit och förutsatt, hvad likväl nyss åberopade N. Kung. ingalunda föreskrifver, att kronans sakförare är skyldig vid hvarje rätt, der den sak förekommer, i hvilken han förer statens talan, förete förordnande af vederbörlig auctorit! En sådan skyldighet den hvarken de för advokatfiskalsembetet gällande instruktioner eller någon annan författning bjuder, har jag åtminstone ej kunnat inse vara beböflig eller lämplig för den, som i och för tjensten representerar kronan, efter som egenskapen af min tjenstebefattning innebär både pligten och behörigheten att uppträda såsom ombud för kronan i de ärender, som antingen direkte eller i följd af auktorisation föranledde af mill ombudsmannavärf för staten, tillhöra. advokatfiskalsembetets behandling, och under trettiotre års förvaltning af detta embete har en så beskaffad skyldighet aldrig blifvit af domaren än ifrågasatt eller påkallad; och icke heller har den blifvit af mig iakttagen, eller denna underlåtenhet af domaren någonsin afsedd uti de flere hundra till tusen rättegångsmål, jag under nämnde tidrymd för E. K. M. och kronan uader utöfningen af advokatfiskalstjensten utfört. Om lagens mening vore den, att de för bevakningen och vårdandet af statens eller kronans rätt och angelägenheter tillsatte ombudsmän, de der i och för denna sin befattning äro pligtige utföra det allmännas talan, borde vara skyldige vid hvarje tillfälle de inför domaren uppträda, visa sin behörighet dertill, medelst företeende af särskildt förordnande af den auktorite, till hvars administrativa behandling målet hörer, skulle man ej kunna undgå finna den följden vara gifven, att E. K. M:s högste domstol, hofrätterne och underdomstolarne, som upptagit, pröfvat och dömt öfver den talan jag för kronan utfört i desse otaligt många rättegångar, begätt domvilla och sådant rättegångsfel, för hvilket dom enligt 25:te kap. 21. S rättegångsbalken bör ogillas och såsom nullit anses, ty om den väsendtliga fordran i lagen, att den enskilda fullmägtigen, som drifver saken, skall vara försedd med sakegarens laga fullmakt, äfven borde utgöra ett nödvändigt villkor för statens ombudsmäns behörighet att dess talan föra när de i rättegångsärender representera kronan, hade ju alla dessa domstolar bordt sjelmant undersöka huruvida jag i nämnde rättegångar med vederbörlig auktorits förordnande mig behörigen legitimerat, utan att vederparten dertill behöft gifva initiativet, helst domarens första åliggande är att tillse, det ättegångsordningen och de i lagen föreskrifne former ! ehörigen iakttagas. Det ligger i sjelfva sakens natur, att den embetsoch tjensteman, hvars bestämmelse det är att vara , cronans sakförare i mål, som tillhöra eller kommit ill dess handläggning, icke behöfver hos domaren föete särskildt uppdrag, för att vara berättigad krolans talan iakttaga. Min öfvertygelse, att jeg i förevarande hänseende cke misstagit mig, har vunnit bekräftelse af E. K. M:s nåd. dom, gifven den 20:de Januari 1844, hvarti, i ett lika beskaffat fall, kögste domaremakten, i. inledning af motpartens invändning, i ett mål, der ag, i följd af krigskollegii uppdrag att vid kämners ätten föra kronans talan, emot drätselkommissjonen, vid alla instancer utan förordnande för kronan såsom appande part fullföljt saken, förklarat, att den för