Ni har rätt, Ludvig,, fortfor Raymond; men r princip låter 1cke tillämpa sig på musiken. som konst betraktad står bon för lågt! Huru, hvad säger ni? ropade Doloroso, Ludvig och Constance med en mun. Ännu en gång, låt oss afbryta detta ämne,, svarade Raymond. Himmelen vete, hvad ni tänker om musiken, illade kapellmästaren. : Min dyre vän, sade nu Raymond; en stor musikalisk konstnärsbana bar jag lewmnat bakom mig. Jag tänkte en gång som ni. Atven vännen Ludvig är ännu djupt genomträngd af den öfvertygelsen, att musiken är den sublimaste konsten. Han drömmer den sköna drömmen; jag har vaknat. En annans erfarenhet gagnar till intet Jag bar derföre gifvit efter för hans önskningar; den största mästare skall handleda honom; han får göra allt, som kan leda till målet. Jag drar försorg derom, att den ena bindeln efter den andra skall falla från hans ögon. Hvad jag nu änskulle vilja säga honom, det vore honom obegripligt. Men i dag har han i detta hus fått en vigtig lärdom. Allt det obehag, som nu träffat herr Doloroso, ändrar på intet sätt min åsigt öfver konsten,) svarade Ludvig. Men skulle ni sjelf känna dessa qvaly, yttrade Constance, så skulle ni likväl icke vara så lugn. Jag, för min del, sade Doloroso, xänner mig verkligen nedstämd, och jagstror, att innehållet af ert samtal är det, som yttrat denna verkan på mig.n i ,Trösta er, sade Raymond, jag skall skrifva en recension öfver er opera. Jag har blott ett att klandra dervid: operan varar nära 4 timmar. En opera bör aldrig dröja längre än 3 timmar. Åhöraren tröttas i annat fall. Ni har sträfvat att göra något utomordentligt och gjort för mycket. Afkorta derföre arbetet.n (Forts. följer.)