Aftonbladet – 17 juni 1844, sida 1

Dermed skulle ni förderfva allt, invände Raymond. Öfverlemna åt mig att ställa saken i ordning.n Kan ni lyckas deri, förträfflige herr Raymond, sade nu Doloroso, med en stråle af hopp på sit! sorgsna ansigte, så gör ni mig till er evigt tacksamme skuldenär. Kom ihåg — begge hbertigarne af — hvilken äral i Stäckars man! tänkte nu Raymond på nytt. pHur kan en så utmärkt konstnär vara så iotagen af fåfänga och ärelystnad! Och hur bedröfligt, att en kompositör, hvars verk förtjusa verlden, måste kämpa mot sådana uselheter, innan det lyckas honom att framföra ett nytt verk på scenen! — Om ni tror er kunna förmå Farinetti till att gifva -efter,, anmärkte Constance, så bedrager Di er. Ack, nu förstår jag, hvarföre hon 10g så försmädligt på generalrepetitionen i går! Allt det der var på förhand afgjordt!n Jag går genast,, svarade Raymond. Jag har en taljgman, och jag hoppas att det skall gå för sig. Han gick; får och dotter stannade qvar i högsta! oro. Efter tre qvarts timme ungefär aflemppdes en ny biljett från fru Farinetti. Den lydde: Bäste herr kapellmästare! Jag hade knappt afsändt min förra biljett, förrän jag, med anledning dera, blef ganska missnöjd med mig sjelf. En så utmärkt kompositörs förtroende är alltför smickrande för mig, att jag icke, till och med med en tppoffring å fMin sida, skulle försöka motsvara let. Ehuru jag ännu befioner mig opasslig, lyder ag likväl vänskapens röst och min tillgifvenhet ör er, och kan ni så väl i afton som alltid med äkerhet räkna på er ödmjuka tjenarinna F.-W.