Aftonbladet – 15 juni 1844, sida 3

oe tryckning gjorde honom till den lyckligaste bland dödlige. I trappan mötte de grefve Riancourt, som stolt och förnämt trängde sig förbi dem: och gick upp till Constance. Ludvig bleknade af svartsjuka. Det var han!, hviskade han till Raymond och. grep häftigt dennes hand. . Hvem? frågade Raymond lugnt. R:ancourt, min — rival. Raymond svarade ingenting. När de koromit ut på gatan, frågade han dock: ,Nå, rnin vän, hvad tycker ni om Constance? Ack, hvad skäll jag svara? menade Ludvig. Jag tillber henne, det är allt. Ni har funnit fläckar i hennes karakter, icke sannt, Ludvig?) Tyvärr! Likväl tviflar jag icke om henne.n Jag har observerat henne närmare än ni kan ske tror. Den flickan behagar mig ickel Elak är hon säkert icke. Min vän och välgörare, kasta icke öfver ända denna tro, som utgör mitt lifs Tyckalp År ni öfvertygad om bennes genkärlek ? Jag tror jin J23 tror nej. Hon älskar, liksom hennes far, blott sig sjelf. Store Gudlp Jag kan bedraga mig. Vi skola försigtigt gå ram på den bena vi börjat. Har ni talat om henres förhållande till Riarcouri? Ja, hon försäkrade sig vara nödtvungen att låna ett öra åt greiven., Nå js, från denna stund Kunna vi ju hvar dag helsa på Co 2 Det skol icke bli svårt att utgrunda sakernas ställning.n (Forts, följer.) v