Aftonbladet – 15 juni 1844, sida 3

TTT TT RR VT TAR rann Ludvig tänkte vid dessa ord på scenen frår gårdagsaftonen och måste erkänna, att Constance hade rätt. Men ynglingen ser så gerna ett ideal i sin första kärlek. Det är en så bitter smärta, att se moraliska fel hos den älskade. Constance begrep hvad han kände inom sig. Ni ser så allvarsam ut,, sade hon med förtrollande vänlighet; jag visar mig för er sådan jag är, med den öppenbjertighet ni fordrar, och dermed är ni återigen icke nöjdl, Hvad kunde Ludvig annat göra, än ge efter för den tjusningsmakt, som höll honom fjettrad? Ja, Constance, sade han passioneradt, pni är säkert god; jag skall från denna stund stå närmare bredvid er; jag vill vara er skyddsande. Det är afgjordt, jag blir sångare.n Det har jag just nyss sagt hr kapelimästarexz y, afbröt bonom Raymond, som hört ynglingens sista ord. Hr Doloroso finner, att ni lagt god grund, och vill, så vidt hans dyrbara tid tillåter, ålaga sig. er vidare utbildning. Huru skall jag nog kunna tacka för er godhet, bäste hr kapellmästare ! utropade Ludvig hänryckt. Tala icke om detp, svarade Doioroso, det är en glädje för mig att framdraga talangen. Ni är en sångare för mina bjeltepartier, hvars make jag aldrig haft. Med er och min dotter tar jag Parnassen med storm. os Egoism! tänkte Raymond. Men Ludvig bade icke sinne för annat ön sin glädje. Han såg s nu redan på förhand hvarenda dag tillsam med Constance. Raymond rekommenderade sic Doloroso bad hoxom på det enträgnaste om rött snar fö se af besöket; Ludvig hade no0g mod sin tillbeddas hand. En sakta handän