Hur skall jag kunna tro det; ni är hans oskiljaktiga följeslagarinna! Dock, förlåt! Ni gör mig orätt. Omständigheterna tvinga mig att låna ett öra åt honom. Ni gör er skada dermed, dyra — Constance, — tillåt mig att kalla er så; — ni gör er skada dermed; — man talar om ert förhållande till honom.n : Det må man göra; mig bekymrar det icke. Huru, verldens omdöme ?, vÄr mig likgiltigt, om jag vet mig fri från all skuld. Jag är ingen vanlig dotter af jorden, herr Ludvig. Ni ser, att jag: förstår röra mig i verlden.n Ack, Constancel, Bort med grillern2, var glad; jag älskar glädjen! Låt oss genast försöka en duett. — Hvad skola vi sjuaga?n Bestäm sjeill Nej, ni må välja En duett ur Don Juan. Nej, nej! Jag måste för er omtala en svaghet hos min far. Mozart var bans ovän. De hafva linge varit rivaler; derföre hör min far icke gerna något af honom. Men Mozart är ju död!) Sannt; men obenägenheten lefver. Det är en svaghet. Välj då ni, jag böafaller derom. Constance gick till fortepiasot, der Rossi Tancred låg uppslagen. Hr Ludvig har den godheten alt 2 med mig, sade hon till de an(dra. Völj) foriior inde sig till Lud! vig, hör liscer Tancred, Rossinis nyaste opera,