nog obetänksam att kompromettera Konungen, genom föregifvande af ett uppdrag sådant som det, hvarom Jönköpingsbladet förroäler. En helt annan fråga, som fordrar serskild undersökning, är den, huruvida icke Konungens Råd gifvare äro förplgtade att utsäga en bestämd tanka i eit sådant ämne. Vi skola en annan gång återkomma till denna afcelning. 33 4 dt Såsom ett bevis på det intresse, som den förestående frågan äger, kan nämnas, att just som den här införda artikeln var skrifven, inkom till Red. en annar, insänd, öfver samma ämne. Den afviker till några mindre omständigheter ifrån hvad vi yttrat, men betraktar tillika saken från en mer omfattande synpunkt, hvarföre vi skole meddela den, tilläfventyrs i nästa nummer. Asks sou En ny petition angående gesällvandringarre ingafs sistlidne Lördag til Regeringen. Den är undertecknad af oldtgesällerne för fjorton af bufvudstadens ansenligaste handtverk och lyder som följer: Stormägtigste Allernådigste Korung! Öfvertygade derom att Eders Kongl. Maj:t med lika landsfaderlig nåd omfattar såväl den ringaste bland sina undersåter, som den mest upphöjde, är det, som gesällskaperna i djupaste underdånighet härmedelst våga, att, vid foten af Eders Kongl. Maj:ts thror, nedlägga en bönfallan om förändring uti åtskilliga punkter af Kongl. Förordningen. rörande gesällvandringarne af den 46 Januari innevarande år och : sammanhang dermed i djupaste underdånighet anföra följande: Den ifrågavarande Kongl. Förordningen innehåller, med undantag af 14:de S, en mängd af skyldigheter för gesällerna och bland dessa, flera i fullkomlig öfverstämmelse med föreskritterna för lösgifna brottslingar. — Att sådant ovilkorligen skall såra den redlige om än ringa samhållsmedlemmen, är en så naturlig följd, att något vidare yttrande derom icke torde erfordras, isynnerhet som gesällskaperna utgöra länken närmast borgersman och redan i sin underordnade beskaffendet, i mohn af deras knappa tillgångar, skatta rätt betydligt till staten, emedan hvarje i riket vistande gesäll, (och deras antal är stort), enligt nu gällande författningar, erlägger minst 3 Rår 43 f bko i kontribution. Bland dessa föreskrifter hafva i synnerhet 8:de, 9:de och 40:de SS väckt gesällernes stora bekymmer, i thy, att hittills ingen Svensk medborgareklass, oss vetterligen, har sig dylika föreskrifter lemnade till efterlefnad. — Vi våga derföre i djupaste underdånighet i afseende på den 8:de 8 hafva anmärkt det nästan mer än stränga uli föreskriften att, emot vilja och fördel, tvingas qvarstadna minst 3 månader på en ort eller ställe, der hvarken önskad utkomst gifves eller möjlighet att i yrket inhemta något gagneligt undervisande erbjuder sig, hvilka tverne omständigheter, efter vår underdåniga tanka, utgöra de icke minst beräknade ändamålen med gesällvandringarne. Den förra föreskriftep om 14 dagars uppsägning våga vi alltså i djupaste underdånighet anhålla måtte återupplifvas, såsom varande grundad på mera billighet och rättvisa. Vidkommande åter stadganderna i 9:de och 40:de S af förr åberopade Höga författning, så förefalla desamma gesällskaperna till den grad bårda, att gesällskaperna, genom dem förmena sig vara nedsatta i bredd med frigifna korrektionister — och sådant har paturligtvis gått gesällskaperna djupt till sinnes, då i betraktande tages att äfven de äro landets barn, hvilka, då de icke i något hänseende förverkat de frioch rättigheter landets innebyggare i gemen och hvar och en i synnerhet tillförsäkrade äro, på skäligen billiga grunder, i djupaste underdånighet äfven våga anse sig af samma frioch rättigheters åtnjutande berättigade. I 9:de stadgas bland annat att i passet, väger, som tages, skall antecknas och ti den för framkomsten bestämmas — och i den 40:de S finnes uttryckligen bestämdt: att gesällen icke får afvika från den utsatta vägen eller uppehålla sig längre på densamma, än i passet finnes utsatt, vid äfventyr, att såsom passlös blifva behandlad, hvarförutan gesällen är skyldig förklarad att för hvem som helst, vid böters påföljd, uppvisa sitt pass. Utan att ens hänsyfta på alla de omständigheter, som kunna kommaatt ivträffa och göra det nästan omöjligt att bestämdt förutsäga hvilken dag eller stund någon, som ömsom måste gå och ömsom kan bereda sig tillfälle att åka, till en viss ort skall framkomma; så kan dessutom hända att mången vandrande gesäll först under resan blifver underättad derom att han, genom en mindre omväg kan komma i tillfälle att återse en far, en mor, en bror eller annan anhörig; men, vid den ofvan antydda påöljden, måste han derifrån afstå, ej blott för den gången, utan kanske för alltid. En annan vinner under vägen upplysning derom, att i grannskapet af hans utstakade vandringslinia ett eller annat märkvärdigt ställe, talande om försvunna tiders storhet, är beläget, ja ofta så nära att han skådar tornspetsarne af byggnaden; men, för att i sitt minne djupare inprägla denna märkvärdighet och dela öfriga fria medborgares rättighet, att från närmare håll boskåda densamma; — detta är honom betaget, emedan uti passet en dylik förmån icke finnes honom meddelad. Till dessa underdåniga erinringar kunde visserligen fogas många, lika talande, men gosällskaperne våga i djupaste underdånighet förmoda, att de redan antydda böra tillräckligt ådagalägga det mindre än billiga uti de nu vidrörda höga föreskrifterna. Att bland gesällskaperna medlemmar, likasom i alia andra samhällsklasser, kunna hafva funnits och änru beklagligen kunna finnas, som, med mindre noggrannhet mot sig sjelfva och andra, framvandra sina banor, är ty värr en alltför stor sanning; men att den skuldfrie, den oförvitlige, den i allt sina pligter vuxce gesällen skall bedömas i likhet med de, jemförelsevis till mängden lyckligen få motsatta föremålen; sådant förmena gesällskaperna i djupaste underdå