Aftonbladet – 14 juni 1844, sida 3

som önskade betyga dea vida omtalade kompösitören sim högaktninzs. Derv:id anmärkte han, att han nyss kommit från Frankrike, der man visste att värdera Dolorosos arbeten så högt, som de verkligen förtjenade, och att hans namn var firadt i hela det öfriga Europa: härigenom förstod ban att så hastigt försäkra sig om den smickrade gamle mannens: bevågenhet, att denne gladt och förtroligt flyttade fram stolar, på det man skulle kunna fortsätta samtalet . med -större beqvämlighet. Min thga:vän, Hr Ludvig, fortfor nu Raymond, en god musikkännare, bor här i samma stad som ni, och hans aktniog för er är så stor, att äfven han berom tillåtelse att få göra er bekantskap.n Vid dessa ord föste Raymond en genoraträngande blick. på Constance, som återvunnit sin faltning, och kring hvars mun spelade det förtjusande småleende; hvarigenom hon aldrig förfelade att göra elt oemotståndligt intryck på ynglingen. Denne var ännu lika förlägen. Kapellmästaren inlät sig i ett samtal med Ludvig, underrättade sig om bans studier och vm: hvem, som: varit bans lärare; Ludvig svarade till Dolorosos nöje. Ni. sjunger också?, frågade nu QConstance helt okonstladt. Det skulle vara rätt roligt,, tillade hon, om ni någongång ville öfva er med mig; min: far kan icke längre göra det; det blir honom alltför påkostande att sjunpga. Ludvig förklarade sig med nöje bered villig dertill. Samtalet kom på Dolorosos nya opera. Raymond yttrade helt lätt åt kapellmästaren, att en kabal vore i verket, och rådde honom, att heldre lemna bhufvudpoartiet -åt sångerskan Farinetti. Jag har sagt dig, min bästa far,, anmärkte nu