Raymönd hade sakta rest sig upp från soffan och trädt närmare. När Ludvig slutade, tryckte han honom till sitt bröst. Ja, min unge: vänj sade han, 3udagnistan eger du, Si må du beträda denna sorgens bana! Ni: vill icke höra; jag ger efter. Blott af egen erfarenhet blir. man vis,. aldrig af en annans. Ni skall lära känna Constance; jag sjelf skall insamla nnderrättelser om benne. Ären j förnuftiga, så kan jag föra. er begge in på en bättre bana., Min välgörare, min dyre, älskade välgörarels ropade ynglingen hänryckt, och tårarne stodo honom i ögonen. — Begge aftalade nu med hvarandra, att Ludvig redan nästa morgon skälle taga sin bostad bos R3ymond: derefter skiljdes de med ömsesidiga känslor af den ömmaste tillgifvenbet. I ett slags febertillstånd kom ynglingen hem till sig; och först långt fram på morgonen föll han i n orolig slummer. (Forts. följer.) amen — Eqa tfobskerökare berättade i ett sällskap, att han en gång tillsammans med några kamrater, hade i fria luten rökat så mycket tobak, att det uppstod åska genom de förfärliga tökmolaen, oaktadt vädret annars var ganska klart. (EF. P.) — Med anledning ef rolisen om Judinrors konfirmatioa i Breslau, som d:rstädes för första gången förekommit detta år, har bifyvit anmärkt, ett konpfirmation inom judiska fö amlicgen, omattande ungdom af båda könen, redan år 4869 infördes i Waostfalen, 18144 anbefalldes i D k, 1819 antogs i Hamburg samt sedan dts; funnit insteg i de flesta nordiska judeförsamlisgar och äfsea under det sista tiotalet brukats här. — KLOSTE ARIS. I Fra ves för närvarande 32 nunnekloste rit es hufvudstad finr med 2 879 nuanor.