Aftonbladet – 13 juni 1844, sida 3

eV mm vig, det går icke för sig. Ni behölver först lär: känna mig och bi öfvertygad, att jag menar red. ligt med er, att er lefnadslycka är mig dyrbar. Följ en erfaren mans råd; slå Constance ur hå. gen och välj ett studium, för hvilket ni bar böjelse, men låt musiken tjena blott till förströelse vid lediga stunder. Dessa vilkor måste jag Jägga till de öfriga.n Ysglingen tycktes vackla: Plötsligt reste han sig: vördade herr Raymondp, sade han nu med lugn och fast stämma, jag är en kortsynt menniska, och vet icke om jag väljer den väg, . som leder till mitt väl; men jag kan icke öfvergifva konsten, icke Constance. Förlåt mig, om jag sårar er, ädelmodige man; men när vilkoren äro sådane, kan jag ej mottaga er godhet. Jag har uppnått 29 års ålder och har, tidigt faderlös, äfven i tid fått lära mig att vara min egen ledare. Emottaz min innerligaste tacksägelse för ert menniskoälskande anbud; jag skall fortgå på den bana, jag en gång beträdt. Farväll Måtte ni aldrig behöfva ångra er, unge obetänksamme vän, svarade Raymond misslynt; ölj er bana, gå med snabba steg fram mot den agrund, som uppslukat er fer; lyssna icke till vänskapens och erfarenhetens röst! Ack, om ni visste — o, bimmel, äfven detta återstod! Dei kar bringa mig till förtviflan! Jag-har sårat er,, sade nu Ludvig bedröfvad. Det gör mig ondt! hu: gerna skulle Jag icke efterkomma edra önskningar! Raymond gick med stora steg ett par gå och anirummet, hon tycktes försinkt ita Men hur vet ni, tilltalade han åter ynglin