Aftonbladet – 12 juni 1844, sida 2

vÄfven på bonom hbvilar förbannelsen,, tänkte vär Raymond, smärtsamt rörd. Men han uttaade det icke, utan frågace: Hvad studerar ni då ? Min mor bar bestämt mig för andliga ståndetr, svarade Ludvig. Ni har ingen far mera? Ack, jag har också ingeo mor meral. Hon dog ör åtta veckor sedan. Min far har jag aldrig kännt. Han dog tidigt.ö (Forts. följer.) mm TEDKEDEN On ; — En prelat af den skorpt konservativa sorten företog sig en vacker dag att för en af sina underordnade, trol. i den lofliga och lofvärda aftigten, att rädda honom från förderivets väg, vidt och bredt orda om det förfall, som tycktes hota allt det gamla, bepröfvade, klassiska, sam: beseglade alltsammans med denna till yttermera visso latinska fras : omnia ruit (?) (ruunt!) in pejus; (allt rusar ät fanders!) Ja, svarade den andre, åtminstone tycks den klassiska Latinen vara på god väg. (0. C.) — En af stadens älskvärda, men ändå ogifta damer, beklagade sig häromdegon öfver det enformiga, tråkiga och tvungna lifvet i staden, synverligen sommoartiden, samt sade sig obeskrifligt längta åt landet, der hon önskade tillbringa åtminstone någon del af sommaren. En sf sällskapet antog sig dock det misskända stadslitvets försvar och lyckades en stund att vederlägga ella den missbelåtva demens skäl till hennes tillernade utflykt. Då utbrast hoo: men på landet får jag friare! Det var ovederläggligt. (Ö. C.) — Skritt ingifven till en höradsrött på 4790:tatet: Välvise Hr Bärad-höding och Velsorne RättNär jag bar Barmhärtige Gud i mit hjerta, och LandsC3mereraren rå min sida, så aktar )2g intet Squiump. Då jag ger Kungen sin wibuet, och öl och brändvin ät mia suldat, så förmi år intet Håradsfogdea göra mig något prevet. Håkan Jönsson. (Barom.)