Aftonbladet – 12 juni 1844, sida 1

MUSIKHATAREN. ETT NATTSTYCKE AF GUSTAF NICOLA I. Skådespelet var slut. De talrika åskådarne strömmade hem, mer eller mindre nöjda med sin afton. Vid bakporten till det -stora theaterhuset stod, insvept i sin kappa, en ung man som med falkblickar mönstrade den efterhand utkommande theaterpersonalen, men isynnerhet damerna. Plötsligt for en vagn fram. En officer sprang ur och skyndade uppför den lilla trappan, som förde upp på theatern. En smärtfull suck trängde ur den unga mannens bröst. Officern kom tillbaka. Den firade sångerskan Constance Dolotoso gick vid hans arm. Ynglingen darrade och trädde närmare, i det hans pulsar slogo feberaktigt. Lampskenet upplyste hans ansigtsdraz. Constance !og vänligt. Officern kysste ömt hennes hand; i det han lutade sig, kastade den förtjusande flickan en eldig blick på den väntande ynglingen, som med djup rörelse tryckte båda händerna mot bjertat. Strax derpå satt Constance bredvid officern i vagnen, som med snabbaste fart ilade -derifrån. i Ehuru det redan länge varit tyst omkring den unga mannen, stod han änau qvar och stirrade oupphörligt i den rigtning, hvar: vagnen försvunnit. Hans händer knöto sig krampaktigt. Den lycklige! mumlade han mellan tänderna; och ändock, hviskade en inre röst, ändock bemärkte hon dig; ändock Jog hoa mot dig äfven i dag! Ack, hvad skall jag tänka, hvad skall jag boppas? — Är hon ädel och god? Bedraga dessa rena, klara ögon? — av