Aftonbladet – 12 juni 1844, sida 1

SS HM draga sin dotter bhufvudpartiet i en opera, som han sjelf komponerat; men hvad skall min hustru då göra ?n Hwvady föll hopom den spenslige recensenten Brumm i talet, nden gamle krubbitaren Doloroso har åter skrifvit en opera? Hvem vill då ännu höra något af honom, som man långt för detta glömt? Hvad heter smörjan? ;Belsszars högtid,, svarade den förre. Ett godt sujeit, anmärkte här en jurnalist. Fan heller,, invände. en annan, mdet har ju Händel behandlat som. oratorium. ,H vem är Beisazar? frågade Murr. Det är något ur Bibeln, så mycket kan jag märka, svarade primo uomo osäkert. Ha, ba, ha, ha, derföre känna vi också inte till strunten, skreko här flera. oo MAb, vi måste undanbe oss, invände här de båda Jurnalisterna. Ja, Jag ocksån, skrek recensenten Brumm;) j herrar vid theatern lär väl inte ha mycket otaldt med bibeln. Han j inte läst profeten Daniel? Kännen j ej det fruktansvärda: Mene, mene lekel?n Lemnom det der menetekel, ropade första tenoren; det lär vid slutet al operan skola förekomma med glödande bokstäfver. Jag kan bara inte fördraga, att min. hustru inte skall sjunga hufvudpartiet. Kypare, ännu ett par buteljer champagne! Brumm och Murr, drick ett glas med mig!, Låt Constance bara siunga, svarade Murr, jag skall nog tvåla till henne.n Slå il; fortfor Brumm; er fru får inte sjunga i operan; detta fuskverk måste hvisslas ut.