Aftonbladet – 10 juni 1844, sida 2

velse Dlilvit 1 enahanda alsigt publicerad, alt I. I. Kandleren skulle med nöje hafva emottagit nämnde skrift, att följaktligen de kommitterade skulle hafva lånat sig till redskap åt en neslig politisk machination. För enhvar, som är närmare bekapt med ställningar och förhållanden vid universitetet i allmänhet och med de I denna angelägenhet blottställda personernes tänkesätt och karakter isynnerhet, är det väl icke nödigt att ill vederläggning upptaga ett så uselt Verdächtigungspförsök: då deremot den större allmänheten möjligen deraf kan ledas till en falsk åsigt, och vederbörande sjelfva ej synas böjda att taga ett offentligt steg till att förekomma detta, vill insändaren, som också eger någon kännedom om förloppet af denna så mycket omtaade och så olika uttydda sak med de dermed sammanhängande omständigheter, förklara 1:0) att — hvilket här är allmänt bekant — t.f. kansleren så mycket mindre med nöje emottog kommittåens skrifvelse, som han uttryckigen inför kommitteen yttrade sin ledsnad öfver det sätt, hvarpå rektor var inblandad i saken; och, då han underrättades att handlingen skulle offentliggöras, uttalade sin bestämda önskan att detta icke måtte ske, eller att åtminstone den del deraf, som angick förhöret, måtte derur utgå. — 22:0) Att de kommitterade endast på grund af resesällskapets uttryciliga begäram och fattade beslut, och först sedan de ännu en gång inhemtat de äldre ledamöternes tankar tilläto sig att i denna punkt handla emot t. f. kanslerens önskan ); 5:0) att — hvilket vid bedömandet af den supponerade intrigens rätta halt och beskaffenhet torde vara al största vigt — här redan länge varit kändt, att Hr Geyer på förhand förklarat sig obenägen ait denna gång cmotltaga riksdagsmannakallet, i fall det erbjödes honom. Då dessa förhållanden icko gerna bafva kunnat vara obekanta för Stockholmstidningar, nes sufllörer, så ledes man lätteligen till den misstankan, att intrigen egentligen befinner sig på deras sida, och att de meranämnde libera!a eler icke liberala bladen denna gång i sjelfva verket fäl som verktyg för mindre liberala planer, var alt dessa afsett allmänna intressen ellor ensijildta personer. — Hvad vidare akademiens rektor och hans s. k. öfverilning angår, kan anmärkas, att denna öfverilning varade i nära en hel vecka; d. v. s. från Måndagen, då förhöret hölls, till Lördagen, då t. f. kansleren emottog kommitteens skrifvelse ); att em stor man visserligen kan förgå sig, mena alt den som icke är för stor att det göra, åtminstone borde vara nog stor att detsamma erkännaa och godtgöra; slutligen att de kommitterade i sin skrifvelse gjort behörig skillnad mellan skalden och häfdatecknaren Geyer och universitetets n. v. reclor. — Då det förestående riksdagsmannavalet synes bafva blifvit sjelfva bjertpunkten i förevarande af passioner och politiska combinationer så borttrasslade fråga, så vill ins. slutligen upplysa, att morgondagen skall lösa åtminstone den knuten. Huru valet kan komma att aflöpa, är omöjligt att förutse. Sedan Hr Geycr, såsom ofvan bliivit yttradt, förklarat sig obenägen att emottaga förtroendet, och Hr Bergfalk, såsom ledamot i lagberedningen, lärer vara förhindrad att derjemte sköta ett annat så vigtigt offentligt värf, torde rösterna hufvudsakligen dela sig emellan Hrr Fries och WingQvist, den förre, såsom de äldres, den sednare såsom de yngres kandidat. Upsala d. 9 Juni 1844. Vän af Rätlt och Sanning. ) Utom åtskilliga andra, till en del redan offentligen anförda skäl, hvarpå sällskapet grundar sitt beslut att publicera detta dokument, må här anföras det, att så väl mer och mindre pålitliga afskriiter af de kommitterades protokoll, som äfven amplificerande och ofta :ätt vidunderliga berättelser om händelsen hos rektor voro i omlopp, icke blott i Upsala, utan, såsom det säges, äfven i hufvudstaden. Då man väk kunde antaga, att någon af dessa afskrifter eller hörsägner i alla fall skulle dragas inför publiciteten, var det tvifyelsutan af vigt att det authentika dokumentet lades i dagen. Hvad för örigt blifvit ordadt om ett sviket enskildt förtroende, offentliggörandet af ett konfidentiellt samtal, illparighet Oo. 8. v. torde förfalla, om man utan animositet och partisinne eftertänker sakens egentliga beskaffenhet, hvilken man af personliga konsiderationer, politiska hugskott m. m. låtit förleda sig att lemna ur sigte. )I sammanhang med den s. k. iotrigen kan anföras, att Hr t. f. kansleren först dagen förut eller Fredagen på aftonen var hemkommen från Stockhalm der han en längre tid oafbrutet vistats.