Aftonbladet – 5 juni 1844, sida 2

ket häpgde litet i skymundan, och med underkrift: Masken ;d. 8 Februari.n, bvilket ånyo egar hans vetgirighet. Måsken! Mosken! Hvilken nask? Aha, en mask på d. 8 Februari! Hvad jetyder då den 8:de Februari? Vet nm hvem om sytt detta? När bar ni fått detta? Hvad öreställer det egentligen? Hm! en mask på den 3:de Februaril Kutiöst! Hos eder får man allid se så kuriösa sakerl Derpi griper han tag min hatt, ser på mina deruti liggande bandskar, vänder dem om och läser: Jaquemar! Jaha, Jas juemar! Jag brukar äfven al Jagquemar! Aha, ier äro de uppsluppna! Ni måste alltid först olåsa uti dem, innan ni drar på eder dem; ser ni — så härl och nu biläser ban i bandskarne och kastar sedan bort dem, för att fatta tag i min käpp. Ahl ett veritabelt spanskt rör! En-vacker käpp, minsann! Knappen är rätt nätt! Akta guld eller. förgylld? Rätt masiv! Litet: tung. men rätt smakfulll Derefter gör han åter ett djerft skutt och slår än en gång ned vid mitt skrifbord, tar min pennknif, proberar den på nageln och säger: Ett äkta engelskt blad! Gör det goda pennor? Derpå tar han en penna; slår sig ned i min arbetsstol och skrifver — sedan ban likväl först urdersökt papperet och funnit det vara af Whatmans tillverkning — först sitt namn: åtskilliga gånger och sedan: Hvita frun! Hvita frun! Hvita frun! Derpå: ler schen och säger: Nej, nej, eder penna är för hvass, för spetsig, för spetsig lör mig, hör sil för spetsig!Ochnw ljuder ett alldeles oerhördt skratt från hans sida, och ett gäspande leende från min. Till all lycka kommer just nu min betjent och anmäler ett besök; konul. sekter Petinzer rekommenderar sig, sedan ban likväl bastigt, och nästan i sjelfva dörren, fattat min paraply, lyft den högt i vädret, beskådat och höjt den, samt sagt: Rätt gentill Rätt lätt, mena något för fin, och blolt för en persoz! Förstår ni mig? Blou för on person! Ha, ha, hal Öch nu är ban ute, och nu drar jag andan så lätt!