aklig ull den a herr kammarjucnkaren Lagerstrahle begångna våldsgerning, dertill råd eller hjelp gifvit eller tagit befatteing med något af det gods, som vid tillfället ränats, eller ens hafva vid dråpets verkställande varit å samma rum der det skett; likväl och som Lindberg sjelf erkänt, att han berörde afton, just under det dråpet föröfvades, befunnit sig i närheten deraf, samt Lindberg, hvilken derförutan a: allt hvad emellan honom och gerningsmännen förutgått, ljusligen kunnat inse och finna, att här ganska bestämdt var fråga om ingenting annat än brottsligs afsigters utförande, omöjligen bordt kunna undgå att förnimma, att medan han i granskapet sig uppehöll, väldsgerniogen utfördes, hbvarom han nästan i detsamma fått bekräftelse, då han framkomreit till stället, der den dräpne legat, med hvilkens införande å lasarettet han varit behjelplig; men Lindberg det oaktadt bvarken derstädes eller sedermera angifvit någon ar de omständigheter, han om denna svåra wissgerning ) hade sig bekant, utan i stället hållit alltsammans doldt, och kort derefter förfogat sig härifrån staden, obestridligen endast för att derigenom försvåra efterspaningarne och undkomma följderna; alltså pröfvade kämnersrätten Lindberg i förhållande till denna sin brottslighet hafva gjort sig skyldig till sådant straff, som för delaktighet i missgerningar är stadgadt uti 64 Kap. 3 Missgernings-balken. Lindberg ansågs dessutom skyldig till ansvar derför, att han, samma dag han arresterades uti rådhushäktet, Gå han skull: visiteras, öfverfallit vaktkoekten Lundberg och på väldsamt sätt fattat med begge häaI derna bakifrån om hans hals, tryckt honom framstupa Imot golfvet och tilldelat honom med knuten näfve en stöt för bröstet. För dessa förbrytelser dömdes Lindberg, att i ena bot mista äran och böta tillsamimans Trebundradesjutton Rdr 46 sk. Banko, eller, i brist af tillgång, att undergå tjuguåtta jagars fångelse vid vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt och fem års arbete å Södra korrekt onsiurättningen (deraf 5 år för sin delaktighet i mordet och rånet å kammarjunkarea Lagerstråhle). Mot qviessersonen Lovisa Christina Julin förekommer, i afseende å hennes medvetande om dråpet å kammarjuskaren Lagerstråble, enligt bennes egen berättelse och hvad under ransakuingen inlucne omständigheter gifva vid handen, aut hoa Lördagsaftonen d. tionigten Lindberg, hvilken under förrmälan att han i Westerås råkat Julins moder och kunde om henne meddela underrättelser, anmodat Julin att vara honom följaktig till Kungsholmen, der Lindberg uppgaf sig ämna möta några bekanta, utan att ban nämnde deras namn eller afsigten med sammanträffandet; att Julin härpå gjort sällskap med Lindberg, hvilken, då de antommit midt på Kuagsholmsbron, upphät et gällt hvisslande, som ban, då de anländt längre fram, ungefärligen till Lazarettsporten, förnyat, hvarpå en annan hvissling från trakten af Kungsholms kyrkan litit böra sig, utan aut Julin af dessa igenkännicsgstecken dragit misstanka att något brottsligt företag varit å bane; att på IHandtverkaregatan nedanom KungHolms kyrka Julia och Lindberg mött tvenne för Julia obekante personer, i hvilka hon sedermera igensänt tapetserareårlingen Lindqvist samt nu döde machinisten Eiman och af hvilka Lindqvist, sedan han sökt göra s:g underrättad hvem Julin vore, yttrat till Lindberg, som ordea fallit: vi kommo för sent, det är redan stangdt, om meningen med hvilket yttrande Juia dock icke gjort sig någon föreställning; att, sedan saickarelärlingen Wahlberg och förgyllarelärlingen 43:de sistl. Januari sammanwäffat med förre korrek-. Boman älven tillkommit och blifvit, likasom Julin och Lindberg, af Lindqvist undfignade med bränvio ur en butelj, Boman begi!vit sig ensam längre upp åt Kungsbolmen, hvaremot Lindberg och Julin återvändt öfver Kungsholmsbron till Tegelvacken, på något afständ efterföljde af Lindqvist, Wah!berg och Ekman; att Lindberg och Julin, hvilken omsider dragit sig till minnes hava under densa vandring mött okinde herr kammarjunkaren Lagersträble v:d östra ändan af Nya : Kungshotmsbron etler början af Tegelbacken, bliivi nästan omedelbart derefter upphunne af Lindqvist, Wahlberg cch Ekman, af hvilka den förstnämnde ryckt Lindberg i armen, under yttrande: vi ska skynda oss, hvarpå Lindberg, utan att Julin kände i hvad afsigt, återvändt över bron med Lindqvist och Wah!berg, deremot Ekman qvarstacnat i hanne: grannskap och föjt henne på nägot afstånd, hyarunder, sedan Julia någon stund samtalat med en i uniformskappa : klädd dit anländ mansperson, boktryckerikonstförvandten Sjöström gående samt bruksidkaren Owen och drängen Jansson åkande färdats förbi, hvilket ock af dessa personers afgifae vittacsmål vilsordas; att Julin, som förnekat hvad bruksidkaren Owen och dräasen Jansson uppgilvit, att hon skulle likasom med afigt ställt sig i vägen för slädan, deruti de åkt, och lervid under hånskratt yttrat, enligv Owens utsago: ,hvarför kör ni icke på mig, men enligt drängen Janssons berättelse: kör icko på rmig,, icke under det on sålunda uppebålliv sig vid Tegelbacken förnummit rågot skrik eller oväsende, soi kupnat giva henne inledning mis:tänka att wägot brott löröfvades; att julin, en kort stund efter det Owen och drängen jansson kört förbi, förenat sig utanför parmätaresotället vid Tegelbacken med machinisten Ekman, men traxt dergå åter skiljt sig från honom, och awnat egifva sig hem, då hon i hörnet af Clara Westra Kyrkogata blifvit upphuanen af snickarelärlingen Wah!erg, som erdasi frågat henne om Lindqvist och Lindierg gåvt förbi, men icke, såsom Wahlberg påstätt, mnämnt det ringast?, som kuanat hänsyfta på detarf lem begångna brottet; att sedan Julin blivit al Wablerg beledsagad till början af Fredsgatan, hon derrån easam begifvit sig å väg hem, och icke vidare öre sitt häktande träffat Lindqvist, Lindberg, Watlerg eller Ekman, sami att Julin om den å herr kamrarjunkaren Lagerstråhle begåogna våldsgerning icke rhållit kännedom förr än påföljande Måndag, då hon f tidningarne inhemiat hvad som skett, utan att dock ulia hvarken dessförinnan eller sedermera för någon ppgilvit hvad hon om tilldragelserne kände, utan värtom, då hon Tisdagen d. 46 sistl. Jan. blifvit till ongl. poliskammaren upphämtad och derstädes af pssbeijenihgen i närvaro af tilltalade Lindqvist, Wahierg och Ekman tiillspord hvad hon om gersingen ede sig bekant, förnekat såväl derom all vetskap som tt hon föregångne Lördagsafton med vågon af desse Italade varit i sätiskap, hvilket hon örst vidgårt dan hon med häkte blifvit hotad; och alldenstund aenam hvad sälrnda fäörakammit. är vardat ådagalagt mr. LS IL ut hi sa ta ku de