MMMM nyckfull och obstinat för mercniskors planer med mig — satt mig på tvären och dragit mig alldeles undan allt för tydliga anmaningar och vinkar att binda mig. vid familjen. Jag var nu i ett besynnerligt tillstånd af glädje och obeslutsamhet och funderingar, som satte mig allt mer och mer myror i hufvudet och under detta uppsköt jag dag från dag att besöka den älskvärda familjen, ty jag ville — innan detta skedde — hafva fattat ett verkligt beslut. Men — ett dylikt var ej så godt att fånga i flygten, och jag beslöt slutligen att — — ingenting besluta förr än jag ännu en gång sett saken på nära håll, Jag utrustade mig således en vacker dag med mina allra skarpaste glasögon, och vandrade gatorne igenom, tills jag kom till det stora, vackra hus, som den omtalade familjen kallade för sitt. Jag ringde på klockan. Portvaktaren öppnade genast; fortare, tyckte jag i min inbillning, än han det någonsin gjort förut. Med snabba steg hörjar jag att ila trappan uppföre, men — inemot slutet deraf blifva de dock betänksammare, Allt var så högtidligt, tyckte jag. I tamburen kom den välkände gamle tjenaren och tog utaf mig öfverrecken, och jag tyckte mig bemärka ett visst skälmskt leende omkring den gamles rund. Ahal — tänkte jag — man anser mig redan som en friare, som en tillkommande måg i huset, eller så der bortåt, och med klappande bjerta insteg jag i sällskapsrummet. Der var sig allt likt, men äfven olikt, ty jag märkte ej den ringaste angelägenhet att få behålla mig, utan allt hade återgått i silt fordna, något stela skick. Jag gjorde mina vanliga reflexioner om väderleken, och frun frågade: hvad befalles? Jag frågade litet om familjen, och berrn svarade gäspande. Jag frågade slutligen buru den systerliga trun befann sig, och sedan jag efter en hostning upprepat denna fråga ett par gånger med allt