Aftonbladet – 1 juni 1844, sida 3

ustigt utstyrda med binglande bjellror samt feta orh krya. — Efter denna långa tankstrecksmening således, återvända vi till våra vandrare. Och vore icke detta en sannfärdelig beskrifning, utan allt slags argan list och påund, så skulle jag minsann icke släppa dem så snart; de skulle då få genomså många äfventyr ännu. Elidrottningen skulle locka dem att träda dansen med sig och bjuda serladagg ur blomsterkalkar, och eifkonungen skulle. bi jaloux och osa kristet kött; men icke förty skulle de stå på sig och gifva honom sin bane med en knappnål och sedan röfva den sköna, hvilken befunnes vara ej mindre än en förtrollad prinsessa, som gjorde den ene till konung och den andre till vizr öfver ett stort rike i Afrika; vid slottet skulle Nils Stures blodiga vålnad möta dem och öfvertala dem att återhemta kärlekspanten, den lilla handsken, som han ständigt bar vid sitt bjerta och som nu förvaras i domkyrkans klädkammare, och när de då genom ett fönster ingått dit, skulle de få se alla de nobla skug.orna dansa en ringdans kring altaret, under det orgeln spelade af sig sjeli, m. m.; — men nu bor jag, tyvärr, ej vidare i förtälja, än att de, med hvar sin gärdsgårdsstör, hvilka båda funnos att bese tills för kort d sedan en total brist intröffade i vedskrubben, öfver diken och görden fortsatte vandringen hem i rak linia, allt efter ett ljus på slottet, liksom fordom de vise männen från österlandet efter stjernan. Och jag lemnar dem också så mycket hellre, som jag sjelf känner mig hafva uttömt hela min rese-beskrifnings-författare-förmåga — ett förfärligt ord, ej olikt den döendes sista sprattling. RENA