Aftonbladet – 1 juni 1844, sida 3

-Tegelbacken de mött herr kammarjunkaren Lsger ) Istråble ensam gående åt Kungsholmen; att, vid de -Ihan gått dem förbi, Lindqvist, Lindberg och Wahl. berg vändt om och följt efter honom på något af. -Istånd, derunder, för att afvända misstankar, med -Ihvarandra högt samtalande, tilldess berr kammarjunkaren Lagerstråble ankommit nära Eldqvarnen, då Lindqvist oförmärkt sprungit fram och med förrberörde klädhänpgare gifvit herr kammarjunkaren Legerstråhle på högra sidan af. hufvudet ett så våldsamt slag, att han störtat framstupa på marken, samt, då Lager-Istråhle efter några ögonblick sökt resa sig på knäna, återigen, för att sätta honom ur försvarstillstånd och tillika på uppmaning af Wahlberg, hvilken likväl der-Itill nekat, med klädhängaren tilldelat Lagerstråble Itvenne slag på venstra sidan af bufvudet, hvarefter I Wahlberg med den då mera tomma champagnebutelljen tillfogat tit. Lagerstråble ett slag öfver hjessan, Iderefter han icke vidare gifvit något ljud ifrån sig; latt, innan de härefter hunnit verkställa något rån, Lindqvist, Wahlberg och Lindberg, hvilken sistnämnde åsett bela väldsgerningen utan att deruti taga del, enär han med något vapen eller verktyg icke varit försedd, tyckt sig förmärka främmande personers annalkande, hvarföre de, sedan Lindqvist bemäktigat sig Lagerstråhles affällne hatt, skyndat åter öfver Kungsholmsbron till Tegelbacken, der Lindqvist gömt hatten och Elädhängaren, hvarefter han jemte Lindberg återvändt öfver bron till den slagne, der då redan före dem varit från Kungsholmen anlände tvenne okända manSpersoner; att, sedan jemväl bruksidkaren Samuel Owen den yagre:och drängen Jansson, åkande i en släda samt boktryckeri-konstförvandten Sjöström gående ankommit, de uppburit den sårade uti slädan, hvarunder Lindqvist, de öfrige obemärkt, fått tillfälle att ur bakfickan å hans påhafde rock tillgripa hans plånbok; att sedan de aflemnat den sårade uti emottagningsrummet på lasarettet, Lindqvist och Lindberg, hvilka å lasarettet icke uppgifvit deras namn, tagit vägen åter till Tegelbacken, der, sedan Lindqvist ur plånboken uttagit hvad han tyckt sig känna bafva varit sedlar, lemnat plånboken till Lindberg, hvilken, då han i den icke funnit några penningar, kastat den öfver ett vid Tegelbacken befintligt plank, bakom hvilket plånboken också sedermera blifvit återfunnen; att efter det de vid Tegelbacken förenat sig med Ekman och Wahlberg, men icke med Juhlin, hvilken redan varit bortgången, och de åhört ett samtal mellan der posterade gardisten Per Andersson samt de nyss bemälde tvenne okände manspersonerne angående den timade våldsgerningen, de tagit vägen till Slottsbacken, derifrån, sedan Lindberg skiljt sig från dem, de återvändt till Tegelbacken, hvarest Lindqvist återtagit hatten och klådhängaren, derefter Wahlberg och Lindquist åtföljts till den sedna:es hemvist, der Wahlberg tillbragt natten; alt morgonen derpå Lindqvist till Wahlberg öfverlemnat hatten att försäljas, sedan han från densamma bortsprättat sorgfloret, hvilket han kastat i en på gården befintlig soplår, der det sedermera blifvit påträffadt; att sedan Lindqvist räknat de penningar, som han tagit ur den rånade plånboken och funnit att desamma utgjorts af 24 Rdr 32 sk. B:co, Lindqvist begifvit sig ut, och på Regeringsgatan träffat murarelärlingen Engblom, för hvilken han omtalade hvad som den föregående aftonen å Kungsholmsbron sig tilldragit; att Lindqvist större delen af säväl Söndagen som Måndagen efter gerningens föröfvande varit med Engblom i sällskap och med honom ej mindre besökt spektaklet å nya theatern, än ock på åtskilliga näringsställen intagit förtäring, som Lindqvist bekostat med de från Hr kammarjunkaren Lazerstråhle tillgripne penningarne; hvarjemte han af desse penningar uti en bod i hörnet af Clara Bergsgränd och Drottninggatan inköpt en silkeshalsduk och en silkesnäsduk, hvilka persedlar han öfverlemnat till Enghlom, hos hvilken de vid anställd visitation an;rälfats; att Lindqvist derförutan Måndagen den 45 Januari till Engblom lemnat att förvaras 8 Rdr Rgs, af hvilka penningar Engblom dock innan de samma dag på aftonen häktades, återställt 6 Rdr samma mynt, samt att Lindqvist den 414 sistlidne Januari erlagt till kammaka-elärtiopgen Schultz, som sådant äfven erkänt, 42 sk. res utaf de rånade penningarne såsom betalning för af Schultz köpte hornarbeten, utan att dock Lindqvist urderrättat Schultz om sin åtkomst till penningarne. Bland bevisen för sanningen af dessa tilldragelser, anför K. R. de redan, genom undersökningen i poliskammarn kände utsagorne af förgyllarelärlingen Boman, bruksidkaren Owen d. y., drängen Jonsson och konstförvandten Sjöström, hvilka tre sednare igenkänt Lindqvist och Lindberg, bland dem, som voro behjelplige att införa tit. Lagerstråble på lasarettet, samt dessutom portvakten vid lasarettet, Nils Eriksson, som också tyckt sig föraimma, att de, Lindqvist och Lindberg, varit med. Genom denne Lindqvists, af omständigheterne styrkte bekännelse har rätten ansett honom öfvertygad, att hafva rånat kammarjunkaren Lagerstråle och tillika förorsakat hans död, samt fördenskull dömt Lindqvist att i ena bot för denna och öfrige mot honom bevista brott och missgerningar, mista lifvet genom halshuggning. ) sa HANDELS-UNDERRÄTTELSER: