Aftonbladet – 1 juni 1844, sida 3

utaf den hbötandö sinnesstämning, som hela degen lät ig förmärka, lätteligen sluta till allvarsamma oroligeter. Redan i första skymningen voro de e!jest toma satorna uppfyllda med menniskor och framför några judekus skallade från mer än ö0skolgossar ropet hepp, iepp! Då klockan ringde nio begynte liksom på en ifven signal anfallet, medest fönsterinslagningar och indra förstörelser hos fadren till den omnämnda unga roselyten. Med hvarje minut tilltog ifvern hos förtörarne, hvilka, icke nöjda med ett offer för sin råhet, fven hemsökte då öriga israelitiska innevånarne. Dörer och fönsterluckor blefvo inhuggna med yxor, fönstren önderslagna, varuförråder och möbler förstörda, sångkläier uppskurna och utskakade. De förstörande hoparnes vilda glädjeskri öfverröstades af jemmerropen från de anfaliza Isracliterne, hvilka, icke mer säkra i sina boningsrum, sökte sin tillflykt hvar de kunde. Tunga stenar funppos degen efier inkastade i Israeliternas boningsrum. I följd af dessa excesser hafva många Judar sändt sina hustrur och barn till anförvandter i grannskapet, dels emedan en mängd bus för några dagar äro obeboeliga, dels emedån man förmodar ännu ytterligare excesser. Det mest oförklarliga är, att under tumultet, hvilket varade ungefär halfannan timme, utom en gensdarm och två sergeanter, icke några polistjenstemän syntes till, för att stilla folket; först då ingenting mera fanns att förstöra. infunno sig tvenne medlemmar af magistraten och vid deras ankomst drog sig äfven pöbeln tillbaka. FEggade genom dessa tumultuariska excesser, her en vild och rå folkhop uti den en hal! timmas väg härifrån betägna byn Störmede, med en trumslagare i spetsen, nedrifvit dervarande Judars hus, men icke nöjde dermed, hos en förderfvat alla jernvarorna och hos en annan dels förderfvat dels bortstu!it ett helt förråd af manufakturvaror. Skulle man tro, att dylika uppträden från medeltidens råaste perioder skulle förekemma i nittonde seklet, är 1844?n