icke varseblifvit om från Almgren skett något ti grepp, tillika med Wahlberg, Örnström, Sjöholm oc Löfqvist skyndat derifrån öfver Nya bron till Sillhof -Igränden å Blasiiholmen, der Örnström ur sin ficl Jupptagit en plånbok och börjat bläddra i deruti b fintlige papper, bland hvilka han efter något betral tande påfunnit en sedel å sexton skillingar bank ; I hvarefter Örnström lemnat plånboken med dess öfrij linnehåll till Lindqvist, som kastat det på gatan; at sedan Löfqvist skiljt sig från de öfrige, Lindqvis Wahlberg, Örnström och Sjöholm begifvit sig ti Lindqvists bostad hos sin husbonde, tapetseraren W sterlund, hvarifrån dock efter en stund Lindqvist oc I Woahlberg åter förfogat sig till Sillhofsgränden och til I varatagit den der qvarlemnade plånboken jemte paj peren, som legat kriogspridda å gatan och tagit, de! med sig hem, der plånboken och papperen ånyo : Lindqvist, i Wahlbergs, Örnströms och Sjöholms nä lvaro blifvit undersökte, utan att dock några pennir lear dervid påträffats; att morgonen derpå Lindqvis I Wahlberg, Örnström och Sjöholm, efter att hafva Lindqvists bostad tillbragt natten, tillsammans utgåt och sedan Lindqvist, på Örnströms inrådan, kaste förenämnde plånbok jemte papperen, uti förstugan ti ett vid lilla ingången från Enkhusgränden till Cai den XIII:s torg beläget spisqvarter, der de seder mera återfunnits, besökt ett näringsställe uti hu set JM 4 vid Strandgatan, der Lindqvist för den se del å sexton skillingar banko, som, på sätt föru är nämdt, i plånboken funnits och hvilken Örnströn lemnat till Lindqvist såsom betalning för det hal ho3 Lindqvist fått tillbrioga natten, intagit oci bjudit de öfrige på förtäring, hvarefter de vid ut gången från mnäringsstället skiljts åt; samt att Lind qvist sistl. Nyårsdag sett snickarelärlipgen Wahlbert inpebafya en näsduk, som han uppgifvit hafva blifvi tillgripen från den person, som natten till den 34 December å Skeppsbron öfverfallits, utan att dock Lindqvist, som bestridt Wahlbergs och snickarelärlin. gen Bergs sammanstämmande utsagor dervid, at Lindqvist till Berg lemnat berörde, sedermera af Berg bos brödförsäljerskan Sellström pantsatte och hos henne anhållne näsduk, med densamma eller något a! de öfrige bankobokhållaren Almgren frånhände penningarne, än som ofvan är nämndt, tagit befattning. Örnström, Sjöholm och Löfqvist hafva förnekat allt hvad Lindqvist om dem uppgivit, och Wahlberg har gjort en uti de fleste omständigheter från Lindqvists afvikande berättelse, samt äfven påstått L. efteråt hafva uppgifvit, att han med kofoten slagit tit. Almgren. Kämnersrätten har väl funnit sannolikt, att Lindqvist varit den, som öfverfallit tit. ÅA. och tilldelat honom slaget, men likväl ansett honom icke kunna mot sitt nekande fällas till ansvar för annat än delaktighet, enligt 61 Kap. 3 och 4 S, jemfördt med 20 Kap. 9 8 Missgernings-balken. För tillerepp af ett skålpund till 32 sk. skattadt tagel, från sin husbonde, har Lindqvist blifvit dömd till ansvar efter uppgifne lagrum. Lindqvist var äfven angifven att hafva spelat mariage, men ansågs ej derigenom hafva gjort sig skyldig till ansvar. Likaledes ansågs Lindqvist ej böra fällas till ansvar för det han, enligt eget erkännande, skulle stulit en pennknif från professor Brantinz. enär denne förklarat, att han ingen pennknif mistat; deremot ansågs han saker till ansvar för första resan fylleri, emedan ban befanns full då ban häktades. Vidkommanrde slutligen den grymma våldsgerning, som på Nya Kungsholmsbrou Lördagsaftonen den 13 nästlidne Januari föröfvats å herr kammarjunkaren G. R. Lagerstråhle, har Lindqvist afgifvit en bekännelse, som väl i det hufvudsakligaste öfverensstämmer med hans uppgifter i poliskammaren, men dock torde böra för sammankangets skull här återgifvas. Han har nemligen bekänt: att han, som af murarelärlingen Engblom (en äldre person) först blifvit inledd på tanka att genom brott förskaffa sig penningar, den 43 Januari erhållit besök på sin mästares verkstad af nu mera döde machinisten Ekman, som föreslagit L. att samma afton å Kungsholmen öfverfalla en hökarebetjent, för att med våld aftvinga denne penningar; att, sedan L. härom underrättat snickarelärlingen Wahlberg, som förklarat sig villig att i företaget deltaga, och Wahlberg tillika för det af Lindqvist från hans husbonde tillgripna tagel anskaffat bränvin uti en champagnpebutelj, som lärlingen Berg af bokhållaren Hångelin lånat; hade Lindqvist, som försett sig med en klädhängare af något öfver en alns längd, jemte Wehlberg, begifvit sig ut åt staden, och erligt öfverenskommelse klockan något före Nio på aftonen å Stadssmedjegatan sammanträffat med förenämnde Ekman och förte korrektionisten Lindberg, som Ekman sagt sig hafva tillkallat, för att vara dem följaktig; att öfverenskommelsen att öfverfalla och råna hökarebetjenten pu blifvit mellan dem alla träffad, hvarvid Lindberg förklarat sig böjd för delaktighet i företaget och yttrat till de öfrige: att de skulle skynda sig; att de alla fyra derpå åtföljts till Gustaf Adolfs torg, der i början af Fredsgatan Lindberg skiljt sig från de öfrige, för att förena sig med qvinspersonen Julin, som de derstädes mött åkande bakpå en släda; alt L,, Wahlberg och Ekman deremot fortsatt Vvandringen öfver Kungsholmsbron till granskapet af Kungsbolmstorget; men, då de funnit den sökte hökarebetjenten redan vara bortgången från boden, som varit stängd, hade de genast återvändt, och nedanom Kungsholmskyrkan sammanträffat med Lindberg och Julin, hvarvid Lindqvist underrättat Lindberg att bodenredan varit stängd; att Lindqvist, Wahlberg, Ekman och Lindberg då ånyo: gått i samråd, och med hvarandra öfverenskommit att göra rån och våld å hvem helst de under vägen kunde på tjenligt ställe anträffa; att, medan de härom samtalat, förgyllarelärlingen Boman händelsevis ankommit och af Lindqvist blifvit uppmånad att vara dem följaktig, utan att dock på minsta sätt underrättas om deras afsigt, men Boman, som vägrat att åtfölja dem, hade, sedan han med bränvin blifvit undfägnad, skiljt sig ifrån dem, hvarpå Lindberg och Julin, gående förut, samt Lindqvist, Wahlberg och Ekman straxt efteråt tagit vägen öfver K nnochalmehran vid hvarg äctra ända allar härian af