Aftonbladet – 31 maj 1844, sida 2

Rörande högstsalig. Konung Carl Johans likhesänzelse, innehåller Augsb. Allg. Zeitung fölande reflexiouer ur en skrifvelse från Stockholm: Programmet uppför processionens serskilda aflelningar i icke mindre än 64 nummer och man kan göra sig en föreställning om densamma, då man erfar att serskilda nummer omfattade icke ullenast hela hofstaten och generalstaben, utan också samtlige regeringsdepartementerna. Detta ir helt och bållet i enlighet med gamla sedvänjor och fullkomligen i den gamla tidens anda. Att regeringsdepartementerna icke ens nämnas vid leras konstitutionella namn, utan att alla tillsammans inbegripas under benämningen kanslietx, ch likasom i förbigående anföras såsom ett bihang till hofstaten; att ordnarne deremot med leras härolder, kommendörer och officianter till största delen fylla programmet; att den högstsalige Konungens lifhäst intager en hög rang i processionen, likasom vore hän ställd i spetsen för samtlige hofoch regeringspersonalen, under det t. ex. vetenskapsakademien och andra lärda samfund hade sista platsen i processionen: detta och ännu annat af samma slag bör icke förefalla underligt och vore icke .värdt att omtalas, om jag icke trodde att genom dess omnämnande endast låta mitt kära fädernesland vederfaras rättvisa. Ty den billige och-sakkunnige läsaren skall af en dylik notis sluta till, att buru mycket man också i detta land sträfvar att åstadkomma reformer i åtskilliga riktningar, ceremonimästarne likväl. förblifva känslolösa för detta muvemang och till landets gagn ännu fortfara att med gammaldags rättrogenhet fylla sina dyra pligter. En annan glädjande anmärkning, som påtränger sig läsaren af detta program, är, att om det också här saknas män, som äro lämplige och skicklige att såsom ministrar eller statsråd tjena Konungen och landet, vi likväl icke lida någon bris! på sådana illustrationer, som kunna skänka den mest önskvärda glans åt en procession. Mängden af excellenser, kommendörer och andra stordignitärer, som man bär sammanhopar, och hvaraj ganska många icke gjort staten den ringaste tjenst, ja hvaraf somlige icke ens beklädt något embete, är här otrolig. Detta dyra arf från den gamla regeringen -har visserligen en dubbel orsak att sörjande begå denna begrafningsakt, ty den sänker icke allenast sin frikostigaste skyddsherre, utan äfven sin egen blomstringsperiod i grafven