Aftonbladet – 31 maj 1844, sida 2

contrasignerad af Hr v. Hartmansdorff, består helt enkelt i ett cirkulär till Konungens Befallningshafvande, hvari regeringen säger sig redan vara innehafvare af ifrågavarande granskningsrätt, och med anlecning af Riksens Ständers önskan, yttrar sig på följande sätt: Med nådigt gillande af den önskan, Riksens Ständer i ofvannämnde hänseende framställt till Oss, såsom innehafvare af ifrågavarande granskningsrätt, vilje Wi härmed hafva i nåder uppdragit dess utöfning inom det åt eder nådigst anförtrodda län, åt eder, som ägen, att i städerna utom landshöfdingeresidenset, öfverlåta, uppå egen ansvarighet, samma granskningsrätt, åt borgmästaren eller åt någon annan, som genom sin upplysning och sitt anseende må befinnas dertill tjenlig.o Detta är, som man ser, ett riktigt Hartmansdorffiskt exemplar af författning, som först tillerkänner regeringen sjelfskrifven rätt att censurera teaterstycken och sedan, utan minsta föreskrift för utöfningen, öfverlåter denna rätt på Konungens Befallnin;shafvande med rättighet derjemte för dessa, att densamma på annan person transportera. Visserligen kan man häraf draga den slutsats, att regeringen velat öfverlemna de enskilda teatrarna, såsom ett föremål, alltför mycket under regeringens uppmäörksamhet, på nåd och onåd åt sina underlydandes sodtycke; men man kunde ock antaga, att då besvär ötver Konungens Befallningshafvandes beslut iro i allmänhet tillåtne, så borde de äfven vara det i fråga om Konungens Befallningshafvandes censuråtgärder. När regeringen likväl nu afvikit från defta allmänna stadgande, måtte :detta härröra från någon, ensamt för regerimen tillgänglig kännedom derom, att det Hartmansdorffska circuiäret verkligen hade för afsigt att ställa de enskilda teatrarna under censorernes oinskränkta sodtycke. ee Se er