Aftonbladet – 30 maj 1844, sida 2

mm I — — vor :dakällor, för att dricka det högst prosai ska tlurdum, som qväller ur Tysklands platta oct oklassiska jord. Är det förnultigt, det, J engla får? Vidare hafva vi bland långväga resande en gammal rysk major från Svarta hafvet, er tjock, svensk löjtnant från den stora sjöoct stapelstaden Wenersborg och tvenne unga mär med turbanlika mössvr, gula saffiansstöflar, rödrutiga byxor, vida som säckar, gula rockar och långt, långt, på bröstet nedfallande, skägg, hvilka jag i början ansåg för förnäma Turkar, Pascha at åtminstone en half hästsvans, men hur stor var icke min förundran, då jag erfor att de rätt och slätt voro ett par hästtämjande meklenburgska kavalleri-underlöjtnanter, som spökat ut sig på detta sätt, endast för att väcka uppseende liksom den der engelsmannen, hviiken, för samma ändamåls vinnande, midsommarsdagen gick öfver Norrbro i vargskinnsfrack, korta, hvita byxor samt en svart och en hvit silkesstrumpa. Vi kalla dessa brokiga meklenburgska lejon för våra killar, och som kille alltid drar det sämsta korte: med sig, har äfven den gamle Ryssen varit nog dåraktig att lägga sig till en dylik pajas kostym. För öfrigt ligga här bara tyskor och tyskar, bland dessa sednare några demagogiska studenter med skäggiga banditfysionomier och lång! benadt hår å Ja Johannes, apostelen, eller å la svensk skålknalle, för att taga en dem mera värdig förebild. D2 arma fästningskandidaterna äro förfärligt stora i orden, men ömkeligt små på jorden, som man säger. De prata om Geistesreiheit, Tyrannenjoch und Vaterland, utan att ns veta hvad Freibeit und Vaterland är. Tysken har icke något fådernesiand; ergo kan han