Aftonbladet – 30 maj 1844, sida 2

——— LLB—A ART rr ———— ———S na föreställa er hvad jag måste lida och uthärda ty, som J alltför väl veten, har jag aldrig vari någon synnerlig älskare, hvarken af vatten, mjölk eller promenader. Jag ser också ut derefter, och jag kan med fullt skäl på mig sjelf lämpa dessa ord af vår sublima och gudomliga skald, Wilh. von Braun: Detta brunnslif lifvet tager, Allvarsam blir denna lek..Se, hur jag mig ätit mager. Och hur jag mig druckit blek!... — — — -— — Som du ser, börjar jag i ändan. Jag berättar sndast att jag är här, icke hur jag kommit hit. Detta skall du få veta en annan gång; ty i mitt närvarande olyckliga läge vågar jag icke ens tänka på, mycket mindre skrifva om, hur roligt jag baft. Jag håller mig således i dag ensamt till Kreischa. Då jag här ofvan sade, att denna Wasser-Heil-Anstalt, ligger i en jemmerdal, lät jaz alltför mycket förleda mig af mitt blinda hat till allt hvad vatten heter. Tvertom är denna dal alldeles gudomligt skön, j2, så skön till och med, att det getrika Småland, det hafrerika We stergöthland och det stenrika Westmanland icke har dess make att uppvisa. Men huru kan vä den yttre naturen, äfven i sin högsta fägring, : sin mest saftgröna vårskrud, fägna en stackars: vandrande pump, som undertecknad? Lik er sömngångare lunkar jag ut på mina tvungna promenader, som måste göras efter klocka, och jag orkar näppeligen kasta en blick på de herrliga ängarac, der vwvö nu som bäst håller på att binda sina brokiga kransar. Orm jag någonsin har haft en smula poesi inoro mig, så kan jag dock