Den vackra flickan fläktade med sin syrån. I — För min dely — fortfor mynheer, — har jag icke egentligen någonting deremot. Don Hernando kan med tiden bli en ryktbar man och du är tillräckligt rik för er begge. — Jag måste tro, att när en så verldserfaren man, som min far, föreslår, bör jag icke kunna finna någon anledning till ogillande af valet; men don Hernando må komma, så få vi ju alltid sel svarade Sibrit med en diplomatisk skalkaktighet. Pappa Bourgoing tryckte dottern i förtjusning till sitt bröst och kysste henne midt igenom en väldig tobaksrök. Några dagar sednare erhöll don Hernando den sköna Sibrits hand och pappa Anton Voydel de Bourgoing omedelbart derefter sin efterlängtade tulpan, den der hvita med purpurådrorna och guldet i kanten. Don Hernando hetingade en gång för alla åt den vackra blomman det spanska namnet: Traigo conmigo dichar, — ,för med mig lyckar, — ett namn, för hvilket den också verkligen gjort fullt skäl. Donna Alfonsillas välmenande önskan till Hernando hade blifvit uppfylld. Den sällsynta blomman gjordes sedan till ett ordentligt fideikommiss inom slägten VoydelBourgoing da Spina, men jag vet icke rätt hvart den slutligen tagit vägen. Förmodligen är det densamma, som på fransyska tulpankataloger från sednare hälften af förra århundradet förekommer under det för en blomma ytterst besatta namnet Tragi-comique, en makalös rådbråkninz af Traigo conmigo, som åtminstone är fullkomligt enlig med fransmännens vanliga okunnighet i främmande språk. POeh härmed slutar denna blomeranta historia, hvilken ni säkerligen icke haft hälften så mycket nöje af att läsa, som jag af att skrifva.