Aftonbladet – 28 maj 1844, sida 2

Bourgoing och visa honom er tafla ., . : En miljonär, som han, är pligtig att uppmuntra lofvande nybörjare . .. . Han måste, säger jag, han är nödsakad, han är på min ära rent af... rent af förbunden att göra det! utropade logarfvaren med stigande .patbos; en sådan komposition! ett sådant ideal! ensådan tecknivg! i sådsn kolorit! en sådan elair-obscur! . M Och mynheer Germuyden, hafvande härmed uttömt hela sitt förråd af konst-termer, ryckte taflan hastigt och Tustigt från staffliet, och skyndade dermed trapporna utför, innan don Hernando ens fått andrum att göra någon ytterligare invändning .... : i VII. Det händer med mycket gamla menniskor att de slutligen blisjaka och dö. Den beskedliga gumman Alfönsilla var icke mer än andra aktningsvärda fruntimmer fritagen från detta sorgliga öde; hon både en vacker d:g måst lägga sig sjuk och bon steg icke mera upp. På sitt yttersta hade hon Jåtit kalla till sig don Hernando. Hon höll då följande skorta tal till bononi: TT I! Fika — Don Hernando! jag bar att tacka er för mycket. Det var en lycklig stjernå som lät mig göra er bekantskap för fyra år sedan, — ack, det är ju fyra år sedan, eller är det fem? — i deo lifla istaden Wessum . . . Utom er hade jag kanske aldrig kommit hit till dessa förträffliga mina släg: tingar, hvilka gjort allt för att låta mig så litet som möjligt känna den förlust jag Udit . .... Ni har sedan, alllfrån den stund vi åter träffades här i Amsterdam, varit mig en: god och tillgifven vän; ni har gjort. så mycket för mig, och jag har icke kunnat göra någonting för er :.;x — Bästa donna Alfonsilla, tala: icke på det sättet.l — Jag ville åtminstone kunna gifva er någol i arf efter mig, men jag är fattig Om. en: skåpråtta, ni vet det! Den gamlas anletsdrag antogohärvid ett flygtigt uttryck af bittert småltöje. — Donna Alfonsilla; ni gör mig verkligen mycket bedröfvad, em ni talar så derl) sade artisten.