Aftonbladet – 25 maj 1844, sida 2

för sina ögon dag ut och dag ib. Nu förstiden kulle man vilja ge, jag vet icke ens tur riycket, för: alt ha maken till utsigt; men ack, det -finnes icke mer sådana trädgårdar i våra dagart Imedlertid var det icke egentligen: de konstiga afvenboksstatyerna, som gjorde att don: Hernando salt så gerna och tittade i sitt fönster; icke hel-ler var .det de granna snäckoch tegelstenssira-terna: Det var något annat, a Detta andra hette Sibrit, varsjutton år och: en sfullkomlig skönbets; saker, söm hi känner förut! Ho ca En offser har ständigt tid och hjerta att bli förälskad; artister hafva äfvenledes i alla tider varit kända: för mycken: känslofulihet; Donu Heråandö var både: offser och artist, han både således rättighet att bli i dubbelt mått kär, och ham begagnade sigsaf denna: sin rätt... Redan efter: första gången han såg flickom spatsera i tridgården, var; här Betager i Hennej betagen, säger tjag! han varytokig; förtrollad, förgjord! Hvad den lilla sjuttonåriga beträffar, kände hon svårligen i längden. underlåta att bemärka de eldiga bliekarne deruppifrån. vindskupan; naturligtvis.slog..hon, första gången och ännu. till. och med: tionde, gången ned sina ögon, nästan förfårad, åtminstone mycket brydd, men elfte. gången började:hon. redan fatta mod, hon vågade. smyga sin blick genom en tät caprifoliibäck v uppåt fönstref, för att undersöka hur den der nyfikna herrn egentligen såg ut: bon kom öfverens med sig sjel,.att det icke ishela Ost ndien,funfits en karl med ett så angenämt, så manligt irtagande ansigte, och vid. tjugonde gången hades honrredan hunvit.så långt, att hon besvarade den: artiga, pantomimiska hälsning, dofi Hernandö tillät sig från fönstret, med ett lätt, förtjusande smålöje, värdtåtminstone hela söta -pappas.tulpansamling. (Forts. följer.)