Aftonbladet – 24 maj 1844, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — MExIEANSKA TJUFVARS DJERFHET. En domare: Mexiko ville, under det han var på säg till domstolen, veta hvad klockan var, men sökte förgäfves i alla fickor efter sitt repeterur, Hm! sade han till sin följeslagare, under det de gingo genom folkhopen som samlat sig utanför ingången, nu har jag återigen låtit klockan ligga under hufvudgärden der Hemma!, Han gick upp i sessionen, och vandrade, sedan denna var slut, långsamt hem igen. Då ban kommit in : silt arbetsrum, kom han ihåg uret och bad sin hustru hemta det ur sängkammaren. — ,Min bästa man,, svarade frun, jag har ju skickat det till dig för tre timmar sedan! — Det är omöjligt. — Jo, de har jag visst: med budet som skulle hemta det,. — Hvad? ... budet? ... hemta? — Men, min bäste man, jag tror du har lemnat hufvudet uppe i rätten? Du hade knappt varit borta en timma, förr än en soyggt klädd karl inträdde; han hade med sig en a de största kalkontuppar jag någonsin sett och sade, alt du på vägen hade mött en indian med fågel, af denne hade du köpt kalkonen samt gifvit honom (bäraren) två realer för att bära den hem och bedja mig slagta och plåcka den rara tuppen samt ställa den i ett svalt rum, emedan du i morgon ville bjuda dina embetsbröder på en läcker stek. Derpå tillade han bokstafligen följande: Ack, så när hade jag glömt det, sennorita, hans ärevördighet, domaren, ber er också hafva den gotäheten att gå i sängkammaren och taga hans klocka, som ligger under hufvudgärden, samt lemna den åt mig, emedan han behöfver den.x — Och det har du varit nog obetänksam att göra ? — Det förstås — Då måste jag säga dig, min ä!skade, att !ågeln knappt kan vara så stor såsom kalkontupp, som du är såsom gås. Jag har icke skickat någon menniska att hemta min klocka; karlen var en tjuf och bedragare, och uret är åt helfvete — Vid en god middag äterfick domaren sitt goda lynne, och han beslöt vu att verkligen äta den kostliga kalkontuppen i sällskap med sina embetsbröder. Då sessionen var slut följande dag, följde honom hela den hungriga personalen till hans boning, i afvaktan på en läcker måltid. De hade knappt inträdt i salen och aflagt de vanliga helsningarna, förrän frun önskade sin man lycka till återfåendet af det stulna uret. Det var lyckligt, utropade hon, att bofven blef fasttagen!, — Fasttagen ? Åh, är han det?, — Ja, och utan tvifvel redan dömd. — Nu talar du åter i gåtor. Förklara dig närmare, min skatt, jag vet hvarken om tjuf, klocka eller dom., — Jag kan då omöjligen vara bedragen för andra gången — hör bara! Kiockan 4 i dag kom en blek, ung herre, med mycket intressant utseende, andlös inrusande, gar sig tillkänna såsom skrifvare vid rätten och sade, att den spetsbofven, som stulit dia klocka, nyss var häktad och att blott en sak felades till hans fullkomliga fällande; detta var just kalkontuppen, som måste förevisas domstolen, och för detta ändamål hado skrifvaren, med en bärare, svm väntade utanför, sprungit hit, på din uttryckliga befallning. — Oceh du har lemnat honom kalkontuppen ? — Ja, det är naturligt, hvem skulle icke tro det och våga sätta sig emot domstolens befallning! — Nå, du store Gud, då är både klocka, kälkontupp och alltihop borta; hvad fan skola vi då äta, sennora?, — I trots af sia enfaldighet, hade frun likväl sörjt för sina gäster, på hvilkas aptit värdens missöde ej gjort någon verkan. sket A——TARER——— LA L LL