Aftonbladet – 23 maj 1844, sida 2

—-— — — OR MM —— skön konst, och mynheer Germuyden var i sjelfva verket en högligen konstälskande logarfvare. Han bade personligen kännt den ryktbare Van Dyk, — de voro båda från samma stad, Antyverpen, logarfvaren och den stora målsrkungen, — och han egde i sitt granna gästrum hela trenne mindre taflor af denna mästares pensel, hvilka han nästan tillbad såsom guddomliga underverk. Ingenting kunde således passa mera förtröffligt! Don Hernando satt hela dagarna och strök på sin. duk, han målade ungefär allt hvad som kom honom före, bataljstycken, djur, död natur, genre, porträtter! Och litet emellanåt bördes mynheer Germuyden i sina mjuka tofflor lunka de tre trapporna upp till artistens vindskupa, för att be-trakta har arbetet skred och äfven för att då och då göra en liten oskyldig anmärkning, gifva en liten fin vink, alltid motiverad af det godmodigaste och naivaste kännarskap i verlden. Detta roade gubben Germuyden öfvermåltan, och han nästan bad till Gud att kriget aldrig skulle tagaslut, på det han icke någonsin skulle blifva af med sin intressanta fånge. Don Hernando å sin sida lefde numera rätt sorg(ria och hyggliga dagar och ångrade knappast att han fått stryk af de hårdbändta republikanerne. Han och hans värd blefvo med hvarje vecka allt såtare vänner, och när den ena kar dusen var utrökt, fick han en ny i stället. NI. Dona Hernando hade erbållit ännu en annan god vän i Amsterdam. Det var en gammal bekant, ... ett fruntimmer... en spanska .-. Ni förmodar naturligtvis genast att det varnågon litet amurett, men amurelten kommer först rättnu, det blir nog tid äfven med det! Ifrågavarande fruntimmer var just icke något ungt; hon var mellan sextio och sjuttio år, men hette likväl donna Alfonsilla. Han bade händelsevis träffat henne på det så kallade Botermarkt, eller Smörtorget, vid den årliga Kermis. Måhända känner ni icke hvad en Kermis vill siga Det skulle på god svenska kunna öfversätred kyrkovisnings-messa, och jag vil i filo