han förut genom försakandet af sitt biskopsstifi emot ett pastorat, och pastoratet emot en Stats. råds-plats, betagit sig möjlighet att såsom prest väljas till riksdagsman. Minerva synes härvid bafva hakat sig fast vid ordet ullkomlig, och Allehanda har måhända äfven baft orätt att glömma den ganla gyllene regeln, att man aldrig bör säga paldrig,. Vi underställa likväl Minerva, om icke på det hela biskop Heurlin kan anses nu vara försatt ur det slags verksamhet, som egentligen kan menas, då man talar om honom; dei är: om statsmannaoch riksdagsmanna-verksamhet. Vi hafva aldrig vetat att Hr Heurlin varit på annat sätt verksam, och Minerva synes icke heller sjelf antyda, att han skulle t. ex. finna sig nanad, att uppträda såsom politisk författare, och att han på sätt, Dag!. Alleh. i dag föreslår, skulle öfvertaga högsta ledningen af tidningarne Bietx och aMinervan, som skulle sammanslås, tro vi icke heller; ty biskopen vill väl icke så reducera sina goda vänner. Det måtte således vara Minervas innersta tanka, att f. d. Stats-rådet skulle kunna lyckas att såsom ledamot af Vetenskapsskademien tränga sig in i Preste-ståndet vid den olifvande riksdagen. Omöjligt är det väl också cke, att en dylik plan kunde lyckas; men Veenskaps-akademien måtte väl ej visa sig så föga rogräknad med andan i vår Ståndsrepresentation, tt akademien förgäter, huru man, för att repreentera, måste dokumentera sig tillhöra det stånd, ler man väljes. Vi förmoda således att frågan lerom hvilar intilldess Hr Heurlin genom någon vetenskaplig afbandling visat sig tillhöra de egentiga vetenskapsmännen. Måhända vore detta Hr Ieurlin möjligt inom det matematiska facket selan han dokumenterat en ej vanlig skicklighet, tt behandla storheter.