titeln till den sednare pjesen, hvilket! mycket spplåderades. Recettagerskan blef efter spektakleis slut inropad. RESER KK ——E — Följande reflexion uti en af Götheborgs H. 0. S. T. meddelad korrespondens-artikel, lärer finnas förtjent af uppmärksamhet, emedan den på ett ställe sammantör och utvisar det grundlagsvidriga och vådliga af det befordringssätt inom kammarrätten, hvaraf dess president nyligen begagnat sig. ,Stockholm den 40 Maj. Utom en komite, nedsatt för att uppgöra förslag till en reglering ai kong!. theatern, samt tillsättningen af en rådsplat: i kammarrätten, efter den nyligen aflidbe Hi Fahnehjelm, har föga nytt hörts af. Den förre åtgärden utvisar, att den nya regeringen måste hafva upptagit Hr f. d. stats-sekreteraren, nuv. presidenten Skogman i förtroendet att reclera förfalln: financer, och den sednare, att Hr v. Hartmans dorffs anmälan för densamma är nog, för att be sluta om bortgifvandet af platser, hvilka, helds under ett sådant ordförandeskap, äro af större vigt för det allmänna, än mängden måhända föreställer sig. Utan att det kan förmärkas, att regeringen fästat ringaste betänklichet vid Hr v Hartmansdorffs brådskyndade anmälan till en så nyligen ledig plats återbesättande, att detta mnärs nog gränsar till det oerhörda inom vår byråkratis häder; utan att man synes hafva sökt underrätta sig om, huruvida äldre och värdisare mär funnos inom verket, eller om nagra medsökande varit; bar Hr v. H. nu, liksom för några år sedan, fått konungens bifall till utnämningen al er vida yngre, från annat verk nyligen inkommen, af inga kända egenskaper eller förtjenster utmärk! person, än den som inom verket efter öfver 20årig tjenstgöring, af förrmän och kamrater anses dertill mest förtjent. Det är likväl vid ett dylikt tillfälle mindre att siga om sjelfva det personliga fallet; ty regeringen kan ej specielt känns de personliga förhållandena och således kan der Icke vara stort säkrare, om den liter på der enes rekommendation, än den andres. Men sagen har en vida bedröfligare sida. Det är nermmligen ett af de vådlivaste och emot god förvaltningsordniag mest stridande oskick, att i ett sådant verk som kammar-rätlten, det gamla syste met kunnat stadza, att presidenten allena egd: att anmöla till besättandet af rådsplatserna; oct hvad mer är, det är stridande emot Gräundlagen anda; ty den bjuder, att i de fatt, då förslag, förs år 4809 ägt rum, sådana äfven sedan böra hafv: inkommit, innan konunzens fullmakt utfärdas och då således rådsplatserna i kongl. kolleziern: den tiden besattes efter förslag, borde nya rege ringen återgå till detta bruk, emedan kammar: rätten är ett rikets kolle-ium, och ett, som utöfvar ett för förvaltningen af nationens skattemedel ganska vigtigt domarevärf. Det är sålunds af högsta vigt, att de, som der döma, icke är blot:a tjensteandar åt en ecda person, en presi. dent, en minister, icke en gång en konuog; utar de böra var2 män, som befordr:de på grund a egna förtjenster, sträng rättrådighet och obevekjig sjelfständighet, framförallt tjena nationen och afse dess rätt och fördel. Det hade ej bord undgå en ny regering, att det måste ingifva folket hra litet förtroende och ringa lust att anförtro den skattemed!en, då man ser huru den myndighet, som skall kontrollera deras användande. alltmer sammansättes i enlighet med en embetsmans godtycke, som man icke utan skäl skulle kunna anse satt på sin plats, för alt sopa igen spåren af en förvaltninz, som medfört så stora och ändamålslösa uppoffringar för svenska folket. Detta kan måhända blifva af större betydenhet än vederbörande sielfva ana.n TREAN EAKINS —ea . 2 RR -. VR