Aftonbladet – 21 maj 1844, sida 1

OM RECIPROCITETSSYSTEMET I TULLAGSTIFTNINGEN. De frisinnade åsigter, som alltsedan kontinentalsystemets slut uppenbarat sig mer och mer i engelska handelslagstiftningen, skulle tyckas gynnande för kontinentens intressen, då de syfta att underlätta dess handelsförbindelser med England, äfven i afseende på kontinentala varors införsel dit. Långt ifrån likväl att på Europas fasta land mötas med tillfredsställelse, har denna från Englaud så ovanliga och oförväntade liberalitet snarare blifvit sedd med misstroende; man har derunder blott anat ett nytt slags engelsk puff, nemligen för afsättningen af liberala principer, som kunde komma England sjelf egentligen till nytta, under konsumtionen i andra länder. Man har således mot dessa liberala demonstrationer väckt misstankar öfverallt, såsom teorier betraktade, och praktiskt besvarat dem med mer och mer skärpta tullbestämmelser och inskränkande handelsprohibitioner. Så har skett i Frankrike ej mindre än inom tyska tullföreningsstaterna — och till och med på den nordamerikanska kontinenten föga mindre än på den europeiska. Englands underhandlingar om handelstraktater på så kallad reciprok grund hafva för det mesta strandat emot detaljbestämmelser i de andra kontrahenternas sedermera utfirdade tulltaxor, och England har då skyndat sig att genom motsatta detaljbestämmelser taga sin förmenta skada igen. Det ges isynnerhet ett inkast emot uppriktigheten af Englands liberala åsigter i tull-lagstiftning, som brittiska ministeren aldrig lyckats och ofta icke försökt att vederlägga: den engelska spanmålsbillen. Med negerträldomen i nordamerikanska fristaten har denna engelska tullförfattning gemensamt, att visa sig praktiskt oantastlig äfven för mängden af dem, som fördöma den teoretiskt. Ehvad nu Engelsmännen tröttnat vid de fåfänga försöken att med hvarje makt isynnerhet och alla i allmänbet, tillvägabringa reciproka handelsfriheter, eller den brittiska stoltheten kommit dem å den tanken, att de äfven i afseende på handeln böra emancipera sig undan alit beroende af främmande makter: allt nog, den idgen har uppstått och funnit anhängare, att England hör relera sin tull utan afseende på andra staters, och låta dessa stater på samma sält reglera sin tull, utan att England befattar sig dermed. — Ricardo, en ibland Englands och samtidens mest berömda skriftställare i statsekonomien, och tillika sjelf en notsbilitet inom handelsverlden, har förordat denna utväg, med hela vigten af sin praktiska och teoretiska auktoritet. Fan har efterhand vunnit mer och mer anhängare, och han har i år förnyat sin framställning i en parlamentsmotion, som förtjenar tagas i betraktande af andra länders tull-lagstiftare. Vi anföra här denna motion och en del af debatterna derom. Ricardos motion yrkade att Storbrittannien icke måtte underhandla med någon främmande makt