Då fångstyrelsen fästat så mycken uppmärksamhet vid, att Jonson var insatt tjuguätta (28) dygn i mörkt rum; (der han dock, som genast upplystes, icke på en gång befannt sig längre än femton (45) eller mindre än hvartill en underofficer kan dömas) får jag nämne, att om icke extrajudicialiter blifvit dömt, utan domstol kallad, så hade Jorson måst sitta vida längre — och då utan allt afbrott, uti just samma arrest. Fångstyrelsen hade icke förut gjort anmärkning vid tjuguett dygn mörk ceil. Då fångstyrelsen om Jonsons insättande anmärkte, på sådant sätt som skedde, och med sådan nitisk ifver beirade, visste den dock nogsamt, att för fångarne icke flere eller annorlunda beskeffade serskilda arrestrum funnos, än dem jag i mina underdåniga besvär af d. 40 sistl. December beskrifvit, och hvarom härjemte bevis vidfogas. Fångstyrelsen visste äfven, att ifråo det den förr omnämnde 403 Erikson skar, tills först domstol, som då genast sammankallades, och sedan. profosss, bunnit apkomma, alla formaliteter iakttagne och-allt var öfverståndet, åtgingo trettiosju (37) dygn, som Erikson tillbragte i samma arrestrum, som sederm.ra användes för 442 Jonson. 403 Erikson led likvisst deraf hverken till hälsa eller synförmåga — icke en gång till lynnet — hvarom hr ge