gade Constance; jag pminner mig henne såsom en dröm från mina första barndoråsår. sDEröTn kan jag gifva supplysningsjsade Tournoi, ocH alla betraktade honom med förundran. Jan, fortfor han, fogeln är ej heller främmande för mig, jag igenkänner den på ringer. Utan honom, herr grefve, bade jag kanske nu stått vid er sida och aldrig blifvit räknad bland edra motståndare. Min far dog tidigt, min mor anförtrodde mig på sin dödssäng åt en vän, för att följa mig till min framtida bestämmelseort. Hon sade mig, att en förnäm herre skulle draga försorg om miz, att jag borde söka förtjena hans kärlek och hans välgerningar. Jag lofvade allt, var knapt tolf år gammal och hade snart gråtit ut. Vid min nya ledares hand vandrade jag med gladt mod ut i den sköna verlden. Ett högt beläget stott vid Gironde var målet för vår resa, och här öfverlemnades jag af min mors vän åt en gammal man, med hvilken han hade ett tänkt. hemligt samtal, men detta kunde icke vara den förnäma herrn, som jag föreställde mig lik en konung, och med hela mitt lynnes häftighet begärde jag, att biifva förd till honom, så mycket mera, som min föjjeslagare nu aflägsnat sig, och den lilla gubben visade en fruktan, som ännu mera ökade mitt mod. Underrättelsen att siottets herre just nu begaf sig på jagt, förvärrade min otålighet; jag brann af begär, alt få följa med honom, att se jägare och hundar, stt skynda i vilddjurens spår. Den gamle maanen höll mig ängsligt fast vid handen, på det jag ej måtte undkomma honom, bad mig, alt förhålla mig stilla, och förde mig ull en vacker tridgårdspaviljong, der en papegoja med gyllene ring kring halsen bland sndra nya föremål föll mig i en figur ur min första barndoms trollsag plågade det arma djuret med mina sme och utbrast. i Höga plädjerop, när jag förmådde det, att sitta sig på mitt finger. a gynnare hade imedlertid försott mig med