äga bestämma om sätt och försigtighetsmått vid bevakningen, men kommendant med dess underlydande vara de ansvarige för rymningar — och oordningar — eller till och med för olyckor af ännu värre art —!—? 4:9 Kunde hända att Fångstyrelsens obegränsade rättighet att bestämma om fångbevakning och försigtighetsmåtten dervid, vid vissa tillfällen åtminstone, komme att korsa emot Generalbefälhafvarens befallningar, eller till och med emot Eders Majestäts egna, genom chefen för Landtförsvars-departementet utfärdade general-ordres, beträffande garnisonens användande —? Lika så säker som jag är, att ingen kommendant skulle tveka, om hvem han i sådant fall borde lyda, lika omöjligt anser jag, det menningen af ett Kongl. Bref skulle kuuna vara, att så inveckla förhållanden eller försätta redliga, villigt lydande tjenare i den svåra belägenhet, att, buru de än handlade, skulle de ändock kunna komma under tilltal och blifva dragna inför rätta. . Redan af det här anförda synes tydligt, att Eders Maj:ts höga afsigt och vilja blifvit orätt uppfattade samt vid handlingens uppsättande illa och otydligt uttryckte. ! Försöket att tyda det kongl. brefvet i motsatts med hvad :här skedt, anser jag vara sådant, att de som gjort det, säkerligen hade afhållit sig derifrån om de förut klart gjort sig reda för hvad ett sådant försök innebär! erhålla rapporter om rymningsförsök och oordMningar af svårare! eskaffenhet, — — — Att fångstyrelsen får underrättelse om sådant, är säkert lika rätt som nödvändigt samt att låta i behörig ordning beifra visad underlåtenhet i embetsåligganden vid-fångvården, — — — Att i behörig ordning låta beifra, betyder ovedersägeligen: att det åligger fångstyrelsen så föranstalta, att den som anses skyldig, må inför vederbörlig domstol lagligen blifva tilltalad. De anförde orden betyda alldeles icke, att såsom vid detta tillfälle först skedde, fångstyrelsen skulle försöka, obehörigen och befallande i kommendantens embete ingripa. än äfven uti allt, — — — Dessa ord äro en följd af de långt förut förekommande ej mindre i hvad angår,, och gifva tillsammans med dem meningen, att: fångstyrelsen skall tillkomma öfverinseendet och tillsynen uti allt: a. som rörer ordrvingens, b. och disciplinens hamdhafvande bland desse fångar, c. psamt föreskrifters meddelande för deras behandling; — — — Hvyad först a. ordningen beträffar, så är fångstyrelsen både skyldig och berättigad att uppgifva allmänna föreskrifter, men, uti allt, hvarken kan eller får den befalla.. Till ordningen hörer t. ex. bestämmandet af timmarne för fångarnes utoch inläsning. Enligt sakens natur och gällande instruktioner är det kommendanten som derom befaller. En sådan befallning kan icke gifvas, hvarken en gång för alla, ej heller af någon som icke är på stället; den måste rättas efter årstid, väderlek, förefallande arbeten och omständigheter eller förhållanden inom fästningen. Rörande Db. disciplinen,. Den som vistas t. ex. i Stockholm kan icke handhafva disciplinen, t. ex. på Carlsten. a Angående c. föreskrifter. Ar meningen att kommendanterne skola för fångarnes behandling erhålla föreskriter, så kunna sådane också blott vara allmänna, icke vara serskilda för hvarje fånge, eller för hvarje fall, ty dels hvarken kunna eller böra alla fångar lika behandlas, dels bör icke en gång samma fånge alltid behandlas på samma sätt — så framt man icke vill att med deras förbättring skall gå så som hitintills. . Är meningen åter, att fångvårdsstyrelsen skall hafva öfverinseende och tillsyn å de föreskrifter som meddelas för fångarnes behandling, så måste undersökas hvarifrån sådana föreskrifter kunna komma? De kunna härleda sig: 4:0 från Eders Maj:t genom vederbörande statsexpedition; 2:o från fångvärdsstyrelsen; 3:0 från kommendant. Öfverinseende och tillsyn å föreskrifter som komma ifrån Konupgen, kan väl icke tillkomma fångvårdsstyrelsen? Att fångvårdsstyreisen noga bör betärka hvad den gör och låter är gifvet, men icke kan antagas att den fått uppdrag: att hafva öfverinseende och tillsyn å af dem sjelf gifvande föreskrifter? Återstår således: att fångstyrelsen skall hafva öfverinseende å de föreskrifter som: af kommendant för fångars behandling meddelas — och en sådan rättighet har verkligen genom nu ifrågavarande kongl. bref blifvit styrelsen tillagd. Fångstyrelsen eger derföre tillse, att så tillgår som Jag och författningar bestämma, samt att de föreskrifter, som (af kommendant) för fångarnes behandling gifvas, icke äro der motstridande. Finner Fångstyrelsen något vara föreskrifvet som den tror sig böra anmärka, äge då att som tydligen uttryckt är: låta beifra men icke att sjelf befallande ingripa, och derigenom åstadkomma ett större eller värre ondt, än det som skulle botas. i följd hvaraf så väl rapporterne öfver fångars ankomst, som särskildte, för hvarje månad, öfver fångarne ålaggde bestraffningar, komma att af kommendanterne endast till styrelsen öfverfängelser och ärbetsinrättningar afgifvas; — — — Många, och efter formulärer, till stor del vidlyftiga och långa fångförteckniogar, rullor, försleger och uppgifter, enligt andra, likasom Kongl. brevet af d. 22 Jan. 1839 ännu gällande författningar, har fästningskommendanterne, till stor afsaknad för deras egentliga öch rätta militäriska bestämmelse och embete, att pål bestämda tider insända; somlige till och med itrennel lika lydande exemplår på en gåhg; somlige för hvarje månad, andre för qvartaler, andre för halfeller! ERT SEAN TATE ENSE NR EA